Hardcorepoetry anno 1986

Ibland när jag är ensam hemma, brukar grannen titta in med en kopp kaffe i en plastpåse.
Då blir jag mycket upprymd och glad, för att det är en mycket trevlig granne.
Han, för ja det är en han, är så gemytlig och pysmysig när han kommer trippande med sin plastpåse. Vi dricker kaffet tillsammans och sen avlägsnar han sig mycket snabbt.
Vi ses så varje dag och det trivs vi med och om han inte funnits så skulle jag sakna honom mycket.

Jaha ja!
Jag har legat hemma i fyra dagar i en osaligt förkylning som sugit musten ur mig...
I tristessen började jag leta i gamla lådor med grejjsimojjs... sånt där som man med lätthet glömt bort att man har i sina ägor... och där hittade jag en lapp med maskinskriven text, denna dikt.
Den är daterad och undertecknad med mitt namn och adressen jag bodde på 1986-09-17.
Varför lägger jag ut denna här då, kan man med sitt estetiska sinne undra?
... och jag har ingen förklaring till detta!

Men Bonniers, ni kan ju höra av er... jag har massor av gammalt material av bästa kvalité liggandes i mina lådor värdig en storsäljande samlingsvolym!