Divalater!

En ny kollega har flyttat in i mitt rum här på jobbet... trevligt... en namne till och med! Hon kom med en datorskärm som pep... lite grann som fladdermöss låter när de svävar över nejden en höstkväll... ett högt och strävt pipande med korta intervaller... rätt mysigt när man vet att det är fladdermöss som susar över ens huvud, not so nice när man sitter hela dagarna med pipandet rakt in i örat!

Jag fick i allafall till det så att en vänlig själ från it-avdelningen kom hit, efter mycket om och men, och bytte ut den fladdermuspipande skärmen... skönt!

Nu har det gått någon vecka... och... ja... pipet är tillbaka... vad gör man...? Jag börjar känna mig som en hysterisk diva som måste sitta på silverglacékuddar med en ständig chokladpralinask på soffbordet och lite soft 60-talsbossanova i högtalarna... samtidigt som jag bryskt bryter in min enorma tyllkjol in under skrivbordet och lägger tassarna på det sammetsbeklädda tangentbordet!

Jag är så tacksam att jag får jobba kvar här... trots mitt stök och bök - tack!

Men kan ni byta ut skärmen tack... och om hon kunde få en ny svart skärm så vore ni hemskt gulliga... den passar liksom lite bättre ihop med min skärm då... det blir liksom lite snyggare så!

Tack snälla gulliga... ta-dah!