Döm om min förvåning...

... när jag får syn på en av mina knästrumpor (saknad efter tvätt) liggandes skrynklig och smutsig på tunnelbanespåret vid slussen här på morgonkulan! jag hukade mig ner, hötte med fingret och skällde ut den efter välkomponerade noter... sen lät jag den ligga... för har den tagit sig hit på egen måte, så får den banne mig ta sig hem för egen maskin också... det är faktiskt bara att ta t-bananen raka vägen... lägga sig i tvättkorgen... och skämmas!!!