Dewdrops of my mind...
Nu har vi ny tunnelbananskötare...
... och jag har sett fram emot detta som ett ystert barn dagen före julafton! Den här tunnelbananen vi har här i huvudstaden har väl sköts om lite si-så-där... kan vi väl alla hålla med om va!? Man har haft tur varje dag man faktiskt kommit fram till jobbet... och sedan hem igen!
Men nu är det alltså en ny ägare och det har lovats guld och gröna skogar!
Jag är en sådan där person... som gärna tycker att vett och etikett är något att tillämpa i de flesta situationer när man umgås med både folk och fä, kreti och pleti... och vidare att saker och ting inte bör lindas in i ett ständigt gulligull med floskler och ursäkter! Nej, rakt på sak och helst var sak på sin plats... men... med en massa bohemiskt rassel-och-tassel... myrra och rökelse... flamberade cognacsmaträtter och hallondoftande myspys i ett oändligt virrvarr av strutsplymer och talcfärgade silkesklännigar med tunga guldmöbler och kinesisk ornamentik likt en opiumhåla på det fryntliga tjugotalet - japp, där har du mig! Det ena utesluter alltså icke det andra, nej, det handlar om att ständigt likt en blanksvettig dressyrhäst, utan att låtsas om det, lätt och ledigt flanera sin spatserande lekamen i världens flora och fauna! Är ni med?
Nu här i morse så lyckades den lille uuunderbaaare tunnelbananechauffören visa en sida av verkligheten som verkligen är i stil med den där inledande delen här ovan som kan liknas vid en viss preussisk ordning av vettet och etiketten... han hade en alldeles förtjuuusande och oefterhärmelig stil när han skötte sina utrop inför varje tunnelbananestation... helt utan att be om ursäkt och utan det sedvanliga mjäkiga kristyrverket! Men en härligt tjärv och onyanserad form ropade han ut all information på ett sätt som gjorde att jag småfnissade i mitt huvud... så torrt... och så... enkelt... oerhört välartikulerad som i den bästa gamla Gösta Ekman-den äldre-rulle, utan minsta frasering och tonartsbyte och med exakt korrekt antal sekunder mellan varje informationsfras lät han sin stämma ljuda i högtalarsystemet så att vi utan tvekan skulle veta vad som gällde utan att ens blinka iväg en undran:
- MOT MÖRBY!
- SE UPP FÖR DÖRRARNA!
- DÖRRARNA STÄNGS!
- STADION!
Ååååhhh... så underbaaart otramsigt, torrt och korrekt... och nästan lite barskt... jo jo!!!
Kan det bli bättre... !?
Helt plötsligt känns månadskortet oerhört väl värt sina spanjolas må jag säga - högsta betyg so far till de nya tunnelbananeskötarna... jag ser i fortsättnigen verkligen fram emot varje resa jag tar mig för med vårat nya prudentliga tunnelbananesystem!!!
Nu ska vi se om de får lite ordning och reda på de där kretinerna som står och stampar mitt i dörröppningarna och helst ska trava IN i tunnelbananevagnen INNAN de som ska kliva av fått kliva ur... !
Men nu är det alltså en ny ägare och det har lovats guld och gröna skogar!
Jag är en sådan där person... som gärna tycker att vett och etikett är något att tillämpa i de flesta situationer när man umgås med både folk och fä, kreti och pleti... och vidare att saker och ting inte bör lindas in i ett ständigt gulligull med floskler och ursäkter! Nej, rakt på sak och helst var sak på sin plats... men... med en massa bohemiskt rassel-och-tassel... myrra och rökelse... flamberade cognacsmaträtter och hallondoftande myspys i ett oändligt virrvarr av strutsplymer och talcfärgade silkesklännigar med tunga guldmöbler och kinesisk ornamentik likt en opiumhåla på det fryntliga tjugotalet - japp, där har du mig! Det ena utesluter alltså icke det andra, nej, det handlar om att ständigt likt en blanksvettig dressyrhäst, utan att låtsas om det, lätt och ledigt flanera sin spatserande lekamen i världens flora och fauna! Är ni med?
Nu här i morse så lyckades den lille uuunderbaaare tunnelbananechauffören visa en sida av verkligheten som verkligen är i stil med den där inledande delen här ovan som kan liknas vid en viss preussisk ordning av vettet och etiketten... han hade en alldeles förtjuuusande och oefterhärmelig stil när han skötte sina utrop inför varje tunnelbananestation... helt utan att be om ursäkt och utan det sedvanliga mjäkiga kristyrverket! Men en härligt tjärv och onyanserad form ropade han ut all information på ett sätt som gjorde att jag småfnissade i mitt huvud... så torrt... och så... enkelt... oerhört välartikulerad som i den bästa gamla Gösta Ekman-den äldre-rulle, utan minsta frasering och tonartsbyte och med exakt korrekt antal sekunder mellan varje informationsfras lät han sin stämma ljuda i högtalarsystemet så att vi utan tvekan skulle veta vad som gällde utan att ens blinka iväg en undran:
- MOT MÖRBY!
- SE UPP FÖR DÖRRARNA!
- DÖRRARNA STÄNGS!
- STADION!
Ååååhhh... så underbaaart otramsigt, torrt och korrekt... och nästan lite barskt... jo jo!!!
Kan det bli bättre... !?
Helt plötsligt känns månadskortet oerhört väl värt sina spanjolas må jag säga - högsta betyg so far till de nya tunnelbananeskötarna... jag ser i fortsättnigen verkligen fram emot varje resa jag tar mig för med vårat nya prudentliga tunnelbananesystem!!!
Nu ska vi se om de får lite ordning och reda på de där kretinerna som står och stampar mitt i dörröppningarna och helst ska trava IN i tunnelbananevagnen INNAN de som ska kliva av fått kliva ur... !
Etiketter: Hata SL
posted by Maria at 09:49
.jpg)
5 Comments:
Och vem har nu fått förtroendet att tjäna pengar på Sl?
PK.
Pappa: Jo det förstår du, är ett Hongkong-baserat företag som lovar storstädning av stationer och tåg, bättre bemötande samt en punktlighet på 99,8 %!!!
Det var ett Franskt företag som skött om SL fram till i söndags - med känt resultat!
Puss o kram till dig och mamma!
jag vet inte jag... är skeptisk... idag när jag skulle till jobbet var det uppenbarligen en spastiker utan känsla för varesig stil eller finess som körde tåget. Med högst oregelbundna intervall tvärbromsade han eller hon, så vi stackars vardagsmänniskor for som käglor i vagnen.
Otaliga var det antal blåa tår och fläskläppar jag lämnade efter mig, då jag gett upp att försöka läsa dagens metro, och med ett käckt "Strike!" kliva av vid Hötorget, lämnandes mina medpassagerare liggandes huller om buller i väntan på den där mojängen som kommer och sopar bort de käglor som fallit, för att ställa dit nya, upprätta människor, som kan stå på egna ben.
Vilken punkt i deras mål och vision uppfyllde detta?
"Bättre bemötande"?? Eller kanske punktlighet? jag vet inte om vi var i tid, för jag var så arg.
å
Åsa: Jo, det stämmer att de kör lite ryckigt, men det är väl pga det där atomuret i Schweiz som de instalerat i alla tåg, vilket gör att de måsta pumpgasa för att hålla en absolut korrekt tidtabell! Ibland måste en absolut exakt tidtabell få kosta lite affektion...
... men jag håller fortfarande fast vid att det borde anordnas en kurs i socialt beteende i storstad för alla jävla kretiner som besudlar det urbana rummet!!!
Skicka en kommentar
<< Home