Vart ord har sin tid och plats...

... ni får ta er en titt i mitt Leasurecabinette så länge... med en dekadent tapetrenovering så kommer det att bli ännu mer fantastiskt!

Ja... jag vet... det har varit tomt och tyst här ett tag nu...

Jag har bloggat sedan 2005 och det har varit helt rätt forum för min kreativitet och min berättarlust... men på senare tid så har jag vänstrat mer på facebook - kanske mest för att responsen och interaktionen blir större där...

Jag har haft mina trogna läsare och bloggvänner i många år... och det har varit otroligt roligt att lära känna er! Vidare har jag haft trogna läsare som inte gett ett ljud ifrån sig... och jag har undrat varför ni inte gett er till känna... ? Själv har jag alltid sagt "hej!" när jag besökt en ny blogg som jag börjat läsa... de flesta av er känner jag till ändå eftersom ni berättat för mig att ni läser... men några av er, som jag faktiskt känner, har smygit runt här utan att ge er till känna överhuvudtaget - kanske har ni trott att ni varit incognito.. men tyvärr så är det svårt att läsa bloggar anonymt... så, även ni som tror att ni smygit runt här osedda - tyvärr, jag har sett er... varenda gång! ... och jag vet vilka ni är... så "hej-hej!" på er!!!

Det här betyder inte alls att jag lägger ner den här bloggen... nej, jag gör ett break... så får vi se hur länge jag kan hålla mig borta... och ni som vill fortsätta följa mig får helt enkelt söka upp mig på facebook - för där fortsätter nu mina ord och historier dagligen att slingra runt...

Jag kan hälsa att min vän som sitter mittemot mig i detta nu, Liza-Beta, skrattar hysteriskt samtidigt som hon läser det här jag skrivit! Hon påstår att hon skrattar istället för att gråta... jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den saken...