Inte idag...

... men kanske i morgon, jag inväntar snö!

Jag vet att det är lite tidigt att vänta på singlande flingor, men något av det skönaste man kan göra under vintern är att i raggsockorna gå ut i den knarrande, torra och kalla snön på kvällen och titta på stjärnorna... men det måste gå fort - man ska inte hinna bli blöt om sockarna!

Sommaren har varit så oändligt lång, det känns som om hela september var en ren sommarmånad, oktober har också varit rätt fin och nu närmar vi oss slutet av månaden och helt plötsligt står vi här med långa nosar och undrar varifrån... VARIFRÅN kommer detta mörker...!?
Klockan uppstigning är det fortfarande mörkt ute... och nu på eftermiddagen sitter vi alla och tittar på varandra, tittar ut, suckar och säger med enad mun: "... gud vad trött jag är... och så mörkt det är ute!". Det räcker inte med att gå och köpa kaffe, té och en kardemummabulle längre, man blir inte piggare... det sköna är att alla, precis alla är i samma stadium... vi är som ett gäng kor som går mot grinden i hagen - vi vill gå in nu, dags att kura skymning!

Vi hann liksom inte med denna gång! Hösten bara kom och intog oss alla utan att närmare presentera sig, så fräckt på något vis, man vill ju ändå bli lite förvarnad... kanske få ett visitkort hemskickat några veckor innan eller ett mejl... ja, kära nån ett snabbt telefonsamtal - men gärna i god tid! Nu har vi bara haft fullt solsken på nosen den ena dagen, en aning av höstluft att dra in i lungorna någon dag senare och sedan - full novemberfeeling! Och vi vet ju hur det är med månaderna november och februari, eller hur!?