onsdag, mars 28, 2007

Tur & retur med Elisabeth Frazer...



För ca 6 år sedan tappade jag bort mig själv några månader... det var hemskt... men det är sånt som händer... vi människor tappar bort oss mest hela tiden... vissa lite grann... andra lite mer... jag tappade bort mig relativt lite om man jämför... men i ens egen värld är det alltid mycket... och det var säkert inte mer än två till tre månader som jag saknade och sörjde mig själv men det kändes som flera år... flera flera år... då kändes det så...

... och har man tappat bort sig så har man... det är bara att börja leta... efter sig själv... och det kan gå fort... och det kan ta ett tag... jag minns inte längre om det tog lång tid eller kort... kanske var jag borttappad i ett halvår... jag minns verkligen inte... jag var bara enormt tom och ledsen under tiden... frågade mig själv varje dag om jag sett något... något som kunde liknas vid mig själv... men fick samma svar... nej, det hade jag inte... men jag vet vem jag pratar om... jag minns en glad rödhårig... minns... men hon vandrar inte i dessa rum just nu... sorry...

... min vän sa åt mig... "Hoppa på tåget, kom upp till jämtland så ska jag ta hand om dig ett tag... ta med dig ut i skogen... i snön... åka skidor... varm choklad i termos... kom... kom...!"

...jag tog tåget... grät stilla i 5 timmar samtidigt som jag lyssnade på Cocteau Twins och såg ett sovande uppländskt vinterlandskap övergå i ett vitt stilla hälsingland som i sin tur tonade över i de vita vackra jämtländska vidderna utanför tågfönstret... och det var en sån där magisk resa... en katarsis... helt utan att man vet vad det är som är så katalyserande...

... jag lyssnade på Cocteau Twins samtidigt som jag letade... och under resans gång så hittade jag tillbaka till mig själv... men först på hemvägen... Cocteau Twins och ljuvliga vänner...



Var inne på en blogg idag... och vips så strömmade Elisabeth Frazers röst åter emot mig... hon har en röst som ingen annan... ett språk som ingen annan... texter som ingen annan... och jag blev glad... hon har läkt mig en gång för några år sedan... älskade Liz... och det är jag henne evigt tacksam för!

Etiketter:

2 Comments:

Blogger Verbal Kint said...

Fint skrivet. Och jag kan bara hålla med:
hon har en röst som ingen annan... ett språk som ingen annan... texter som ingen annan...

onsdag, mars 28, 2007 9:25:00 em  
Blogger Maria said...

... tack... och du får ta åt dig lite av äran... för det var ju du som spelade cocteau twins för mig idag!

onsdag, mars 28, 2007 9:56:00 em  

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home


eXTReMe Tracker
website counter