Oh la la baguette-politique - No!?

Jag har lite svårt att förstå delar av den europeiska politiken ibland... men det blir så när man inte är mitt i den, ofta har man fullt upp med att hänga med i politiken i sitt eget land - men min mening är att det är viktigt att försöka hänga med överallt... tja, så gott det går...

Nu står fransmännen i ett vägskäl - att välja en mer humanistisk politik eller fortsätta på den gamla inrökta, inskränkta och människoovänliga vägen... Frankrike är en gammal kolonialstat med en något annorlunda historia än gamla Svedala... ligger placerat lite mer centralt i eruopa... men ändå... jag förstår inte...

Det jag inte förstår är hur man kan vilja ha osympatiska gubbar i ledningen, skräninga, ryggdunkande, vräkiga, ofattbart slemmiga gubbs som ler överlägset... och som höjer rösten för att dränka sin motpart med sitt egna oljud. Denna människotyp finns även här hemma ... outhärdliga och överfyllda av höga tankar om sig själva och om varandra... de verkar flockas inom politiken och inom affärsvärlden... superimponerade av sig själva... av varandra... ja ja detta mycket oattraktiva uppträdande finns lite här och där i samhället - ni greppar läget!?

Ofta lider de här gubbsen också av styggelsen nedlåtande och sexistisk ton - ja, ni vet - det där oerhört otrevliga sättet att föra sig, som i grund och botten antingen beror på dåligt självförtroende eller dålig uppfostran... det beror på kultur och tradition... men det är år 2007 och i dag får man ta eget ansvar för hur man uttalar sig och behandlar andra och att skylla på kultur och därmed smita undan sitt eget beteende känns idag rätt oacceptabelt även om det i grunden är ett kulturellt betingat beteende. Alltså inget medärvt utan något som man lär sig och lägger sig an med... Det går alltså utmärkt att, som med annat dåligt beteende, belysa problemet, ta upp det till disussion och sluta upp med detsamma - ett aktivt val alltså! Att man tar sitt ansvar som människa - som individ!

Att som man säga "lilla vän" eller "lilla gumman"... till en kvinnlig kollega eller kvinnlig motpart, eller anspela på utseende är bara... oerhört osmakligt och ointelligent! Det är märkligt att säga sådana saker... att vända ut och in på sin hjärnkapacitet... blotta sitt låga inre... sitt sinne... blotta sin strupe... låga självkänsla med något så övertydligt! Jag förundras varje gång jag ser beteendet - ofta inom politiken ute i europa... osmakligt och ouppfostrat!

Att sådana här män lyckats snärja en kvinna och bilda familj känns som en av universums största enigmor för mig! När det finns så många trevliga, intelligenta och roliga män att välja istället!?

Nu har det franska folket att välja mellan en gammalmodig modell av otrevlig manlig politiker med dåligt självförtroende alternativt dålig uppfostran och osympatisk människosyn hemmahörande i de nationalistiska högersvängarna med behov av att dela in människor i "vi och dem"... eller en till synes trevlig, vettig och intelligent kvinnlig politiker som med saklighet och humanism vill ta sig an sitt land, om än med mindre erfarenhet än sin motpart... men visst känns hon som det självklara valet för en vanlig, tänkande och vettig fransos... eller...?

VIVE LA FRIHET, BRODERSKAP, JÄMLIKHET!!!

VIVE LA HUMANISM!!!

Voff... voffvoff... voff... voffvoffvoffvoff... voff... voffvoff... voff... voff... voffvoffvoff... grrrrrrrr!!!