Cabaret Voltaire - Nag nag nag!

Jag gillar inte att tjata på andra... jag gillar själv inte att bli tjatad på... jag tjatar inte... jag går ner i betamode... jag håller låg profil... jag försvinner ut genom köksdörren...

Nej, tjat tjat tjat är inte trevligt på något sätt!
Däremot är jag oerhört duktig på att tjata på mig själv... jodå, det är nag nag nag allt som oftast, både högt och lågt, i smyg och en rejäl utskällning vid köksbänken ibland... och det vet ni ju, jag brukar ju begära skillsmässa från mig själv rätt frekvent här på bloggen - man tröttnar på att höra sin egen inre röst ibland!

Men det är också så - att man allra som oftast vet bäst själv - ibland åtminstone... och då kan man känna sig stolt över att man inte gav sig! Man får stå där och le åt sig själv och säga "... ok, baby, vad var det jag sa!?"... och så klappar man sig själv på axeln och tackar för sitt eget tjuriga sinne, att man inte gav upp... att man ändå lyssnade någonstans långt där inne... man får oftast rätt!

Men att ge upp för lättvindigt är inte heller min melodi, därav denna eviga kamp mot mig själv... jag är både blyg och rättfram, orädd och försiktig... jag är stenbock... och stenbockar vet vad de vill... och inte vill... så, den eviga kampen fortsätter!

(tänk om jag 1983, när jag lyssnade som mest på den här låten, vetat att jag skulle använda mig av den 2007 för att beskriva mig själv... noooo... not me... eller... !?)