Kuliss-smygeri...

Ja, kära nån... jag har gjort det själv... och blev skitskraj när det började gå upp ett ljus för mig att man inte kan smyga i kulisserna när man läser andras hemsidor och diverse bloggar...

Men min vän morgonbloggaren har i några års tid nu haft läsare som läser dennes blogg lika kontinuerligt som atomurverket i Schweiz tickar på... Min vän tycker att man åtminstone kunde begära att de som läser ens blogg ger sig tillkänna genom att kommentera... åtminstone en gång... det är väl ändå artigt att säga "hej, jag läser din blogg!"...

Jag har också en ljuvlig skara som läser min blogg utan att kommentera... fast jag vet ju vilka nästan alla av er är... och det vet de flesta av er om också... era små digitala fötter lämnar tassavtryck... och även om någon av er sagt "Nej, jag tänker inte kommentera något på din blogg... jag vill inte lämna spår efter mig..." så är det försent... tass, tass... jag ser dina avtryck baby!

Jag minns en tid för länge, länge sedan... ja, när dinosaurierna fortfarande vandrade på jorden... då var jag ute och irrade runt på diverse bloggar och läste - anonymt... trodde jag, men så var ju aldrig fallet... och när det gick upp ett ljus för mig att man inte kan smyga runt i kulisserna ute på nätet... så blev jag så rädd att jag var tvungen att ringa till min vän och skrika i telefonen:

- "MEN HERREGUUUD MÄNNISKA... FATTAR DU ATT MAN SYYYNS... MAN KAN SE ATT JAG LÄÄÄÄÄÄÄST DEN OCH DENS BLOGG JUUUUUH... FATTAR DU VAD PIIIINSAMT!!! OCH MAN KAN SE VAD JAG SÖKT PÅ FÖR ATT KOMMA DIT OCH MAN KAN SE VAD JAG SÖKT PÅ DIREKT PÅ BLOGGEN!!! JAG MÅSTE FYTTA TILL EN ANNAN PLANET - FATTAR DU!!!"

Min vän satt tyst i andra sidan av telefonen och till slut utbröt ett hysteriskt fnitter... ja, det var en omskakande upplevelse - då!

Men man kom över det där rätt snabbt, och man blir oerhört nyfiken på alla som läser ens blogg utan att ens säga "hej, hej... det är jag som besöker dig dagligen!"...

Själv har jag gett mig till känna på det ena eller andra sättet på de bloggar jag läser... jag är uppfostrad att säga "hejsan, här har du mig!" när jag hälsar på hos andra...

... fast det tråkiga är väl de som man lärt känna via bloggarna och som av någon outgrundlig orsak slutat blogga och därmed slutat besöka ens blogg... jag saknar tre stycken som jag inte hört av på två år nu... vart tog de vägen... Anna, Maria och Markus...