Rädda mig någon!!!
Fick en otrolig komplimang via brev idag... från en människa jag aldrig träffat eftersom han bor i kanadadadada och vi pratar om och utbyter musik med varandra... jag började gråta när jag anade vart det barkade hän... det var ett ganska långt brev... och han varnade redan i början vad som komma skulle... men min hjärna är något sönderkokt för tillfället, så komplimanger har jag ganska svårt att ta in... det har jag i vanliga fall också - det kan behövas en knölpåk och ett välriktat slag mot kantarellen för att jag ens ska uppfatta... ja, sen är det bäst att förklara i tydliga ord också... DÅ kan det hända att jag fattar läget... men lita inte på't... ofta struttar jag vidare utan att fatta ett skvatt!
Ok... jag började gråta när jag läste... han bad mig att inte rodna... men jag grät istället...
Jag måste vara otroooligt svältfödd på uppskattning för tillfället... jeeezus... hjälp min någon... !!!
Ok... jag började gråta när jag läste... han bad mig att inte rodna... men jag grät istället...
Jag måste vara otroooligt svältfödd på uppskattning för tillfället... jeeezus... hjälp min någon... !!!
Etiketter: runnen mascara
6 Comments:
Vad vill du ha för komplimanger? Jag kommer på hur många som helst att slänga åt dig. :-)
Johnny: åååååhhhååå.. nu fick även du mig att gråta, Johnny, du underbara människa... och samtidigt så strömmar Cat Stevens låt The First Cut is the Deepest i mina högtalare... oj oj oj vilken söndagsmojo!!!
Du får slänga vad du vill efter mig!!!
maria: Enligt Cartman i Southpark har ju "gingers" ingen själ - men det stämmer ju verkligen inte, det märker man när man läser vad du skriver och ser på bilderna.
Johnny: Gulllis! I love you... in a ginger kind of way!
Jaaa....du har en stooor o väldigt gammal själ!
Puss!
Stella: Äsch Gullet!!! Tack!!!
Puss!
Skicka en kommentar
<< Home