Någon...
... fick mina livsandar att rycka till i en förljuvande suck... Tack för det, nu blev jag nästan frisk!
- Ååååhhhhåååååhåååååhhhååååå... Mon Dieu - Sacre Bleu!!!
- Ååååhhhhåååååhåååååhhhååååå... Mon Dieu - Sacre Bleu!!!
Etiketter: mjuka hundöron
2 Comments:
Jag gråter av lycka vid datorn. Hur i hela friden ska jag kunna vänta fyra veckor innan jag får se dem irl? Fö är jag touched av att ha gett dig ett ögonblick av hälsa, mitt i konvalescensen. Kram!
Fru Kaos: Åååh... men jag älskar ju hundar... och strävhåriga taxar är såååna... engelska små herrar på något vis... jag kan inte låta blir att se dem med plommonstop och käpp!!!
Skicka en kommentar
<< Home