... il peut aller quand il n'est pas HASP est...

Canastaklubbens dj Ellen-Dellen aka Mademoiselle Påmpamdår

Igår kväll låg jag i min säng och höll precis på att somna när det plötsligt började rassla lite försynt under sängen... det pustades lite grann... små djupa suckar... och sedan märkte jag att det drogs lite i täckets nederkant... en liten nysning hördes samtidigt som någon tassade fram under sängen... fram kikade en lång svart nos... upp i sängen kröp Canastaklubbens lilla Ellen-Dellen med vitpudrad peruk! De bruna ögonen tittade bedjande på mig och hon sade lite försynt:

- "Hej... jag har hört att du ska åka till Paris... och jag vill följa med... till Paris... jag får plats i ditt handbagage jag looovar... pleeease... pleeeease... pliiiiiiiiiiz "...

Det är svårt att vara skärpt så där sent på kvällskvisten... så jag lovade att ta med Ellen-Dellen aka Mademoiselle Påmpamdår i handbagaget när jag åker till Paris... problemet är att jag även lovat Otto, Canastaklubbens cocktailbärssyltare, en plats i handbagaget... hmmm... det kommer att bli trångt i den lilla bagen på flyget... men det ska nog gå vägen...

Ellen-Dellen rasslade snabbt tillbaka under sängen... hon var nöjd... och det sista jag hörde där nere under sängen innan jag somnade var små förtjusande fraser på franska...

- "J'ai appelé Ellen-Dellen, mais vous pouvez m'appeler Mademoiselle Påmpador, oui! Je t'aime, mais je suis toujours fidèle Canastaklubben... pardonne-moi"...