En ny dag... en ny ros... idag är jag inte densamma... bara bättre!

Det är märkligt det där med saker och ting som man är med om... det där som kallas - Livet!

Det är otroligt konstigt med tanke på vad man är med om i livet... vad det är man trillar dit på... vad det är som får en på fall... vad det är som triggar... vad det är man smiter förbi så där lite lagom att det inte hinner fastna... det där som man fastnar i med både tjära och fjädrar... det där man kanske avfärdar totalt redan från början... och sen de där stickorna som åker in i huden och fastnar lite grannn... olika länge... en del stannar envist kvar, inflameras och utvecklar till slut ett gift... men man kan inte få bort dem... för man vet inte hur... kroppen säger en sak... hjärnan det motsatta!

Igår lyckades jag ÄNTLIGEN pilla bort en mental sticka - en riktigt FÖRGIFTAD jävel!

Helt plötsligt ser jag små detaljer igen... jag börjar se saker och ting klart och tydligt igen... det är fortfarande lite blurrigt, men jag öppnar upp... äntligen... igen... jag börjar hitta tillbaka till mig själv... här och nu... det där viktiga - här och nu...

... det ÄR så konstigt... att man kan fastna... trots att man inte vill... man bara loopar i tanken och kan inte hitta stoppknappen hur ivrigt man än försöker... kassetten bara rullar på... yada yada yada, bla bla blaaaa... och man blir sååå trött på sig själv... för att inte tala om vännerna... jeeezus vad de måste tröttna på en ibland... fast det brukar å andra sidan jämna ut sig... vi har alla våra små stickor här och där!

Det viktiga är att gifttaggen är borta... och att man aldrig förminskar någon annans tagg, för den kan vara ordentligt giftig trots att den synes liten... men har man de bästa av vänner så klarar man av sina taggar... giftiga eller ej!

Tack kära, älskade vänner för att ni finns här trots att jag ibland kravlar omkring likt Törnrosa bland snåriga buskar... JAG ÄR FRI!!!