Liza-Beta fyller 40!

Hurra-hurra-hurra proppa magen med chocklad!!!

Har luktsaltet tagit slut hos en rödhårig???

Är det därför det varit så tyst här på redaktionen?
Va??
Va???

Neeeej... så så... luuugn och fiiin... vad har vi sagt om att brusa upp så där... inte bra... inte bra!

Lördagen gick åt till husmoderliga sysslor som tvätt... och... ren och skär lathet... och söndagen gick åt att hjälpa fd Våååningsinnehavarinnan att titta på lägenheter. Johooodå, hon har sålt sin stora våååning mitt i centrala smeten för att köpa en liiiten lägenhet preciiis utanför den sydöstra tullen, närmare känt som Skanstull!

Vi tittade på en förtjusande trea med öppen spis uppe på höjden vid Skärmarbrink... men den dööög inte... den var inte liten nog och så låg den alldeles för fridfullt... "Jag vill bo med en urbaaan känsla!" förtydligade fd Våningsinnehavarinnan, och så gick vi mot Johanneshov och globenområdet där hon fann sin lilla minitvåa med utsikt över gamla slakthusområdet och globen - där fann hon minsan sin urbanism... så om allt går som Björn Ranelid vill, så är fd Våningsinnehavarinnan snart en stolt ägare av en liiiten 40-talslägenhet med ett mycket charmigt kök där alla de gamla skåpen är bevarade... och som utsmyckning på visningen fanns där ett stoooort vitt keramikfat med en liiiten ensam vitlök mitt på! Charm som sagt... charm!

Över gamla Götgatan...

... kastas Anita Hegerland fram och tillbaka mellan mig och min vän Torpägarinnan på Allhelgonagatan... och jag envisas med att säga:
- "Barn mååååste få vara baaaarn, de är för fanken inte några utklädda små hovnarrar som under tvång sminkas upp och kläs ut till allmänhetens snuttifierande exotisicm och gulligull! Nej! De är människor precis som vi och vi måste genast starta en gerillarörelse som frigör alla de stackars barnen - NU!!! Vi ses utanför Gunnarssons Konditori, så kan vi ta en fika samtidigt!"

Liza-Beta förtäljer sanningen:

"Om det ändå ska vara korrupt så är det faktiskt bättre om det är korrupt åt vänster!"

Vi säger GRATTIS till Grekland idag!

"Men Ulf Lundells bok Jack...

... är, kan man säga, som den första Harry Potter, fast för vuxna!"

"Nej men alltså...

... skivindustrin har inte haft några hästar hemma på ganska länge nu... !"

Muntert och allvarligt samkväm i punschbålens tecken!

Min lördagskväll tillbringades på Rönells Antikvariat... jag blev inbjuden på realesepartaj för Jonas Magnusson och Cecilia Grönbergs nya bok: Witz-bomber och Foto-gen; Aron Jonason - Vitsare, fotograf, tidningsman, poet.

Inbjudan löd som följer:

Följande Festliga Program gäller:

* Några Metodologiska Iakttagelser kring Studiet av Vitsar och Fotografiska dokument från andra hälften av 1800-talet

* VITSMARATON. Några av nationens förnämsta litteratörer läser vitsar av ordlekaren och biskopen Christian Erik Fahlcrantz; Juvenalen och ombudsmannen Daniel Hwasser; muntergöken och den fanatiske Stockholmsgamängen Calle Scharp; den glade premiäraktören Svante Hedin; "Storwitziren" Aron Jonason; den kvicke Göteborgsskräddaren Joseph Josephi med flera.

* Muntert och allvarligt samkväm i punschbålens tecken

***

Ja mina vänner... vem kan motså en sådan inbjudan!?

Man undrar vad fan jag håller på med...

... och det mina vänner, det undrar faktiskt jag med... men det är tider i förändring... jag funderar över vissa saker i mitt liv... och inser... att det inte längre går att puttra på i mysbyxorna längre... eller som en vän sa till mig idag:

- "Vi trivs med varandra och visst har vi det mysigt, men det är lätt att tappa den där vassa eggen... det är dags att du rör på dig lite du med... så du vässar till dig igen!"

... och han har rätt... han har alltid haft rätt om mig... han törs säga precis som det är till mig... det är därför jag går till honom och frågar: "Du som ser mig från ett annat perspektiv... hur är jag.. just nu... vad ser du...?"

Han berättade om nattens dröm... en dröm där han hade långt hår som i ungdomen... en lugg som hängde ned över ögonen... en lugg som det gällde att försöka hålla åt sidan... men håret var långt och i håret satt hans kraft - han ansåg att drömmen tydde på att han var fri igen... fri att agera efter egen kapacitet!

Jag berättade om min senaste dröm... i drömmen jag höll på att implodera... en oerhörd obehaglig känsla, jag visste att jag skulle dö... det visade sig att jag i drömmen glömt gasspisen på under natten - jag tolkar det som så att jag sakta men säkert håller på att tyna bort... jag är absolut inte fri... men inser att jag måste se till att bli det igen... fri... och vässad!

Jag vet att det är dags... det är verkligen dags... men... kan man äta kakan och ha den kvar... ? Min vän påstår att jag är feg som fiskar efter den utvägen... men man kan faktiskt äta kakan och ha den kvar... med vänner som han så kan man det... med vänner som han har man en framtid där den äkta och ärliga kompetensen står i fokus... inget skitsnack... bara jävligt schysst kompetens med en känsla av mysbyxor... och hundra procent tillit!

... jag är inte riktigt där ännu... men jag har lyft min ena baktass för att kunna ta ett första steg... åt ett annat håll... och om månen står i ny, det blåser en västan och en främling står med honungsindränkta läppar och viskar mitt namn... så tar jag nog det där steget... för jag inser att jag nog måste!

Jag känner en tjej...

... som en gång för länge, länge sedan lyckades göra slut på sina körkortspengar genom att äta räkmackor... och det ska hon ha en eloge för, räkmackor är jättegott - Hurra - duktigt jobbat Liza-Beta!!!

Synd bara att vi inte kan åka på bilutflykter idag...

Åååhååå...

Liza-Beta är sjuk...
Stimpan jobbar på annat ställe idag...
Limpan jobbar på ovan annat ställe hon också...

HUR tråkigt kan man då ha på ett snöre!!!???

Sanningen å säga så har jag klarat mig rätt elegant idag ändå utan dessa jeppar... fikat hembakad kaka TVÅ gånger med ett glatt gäng, så jag ska inte klaga... alls... men det hör till mitt liv att längta och trängta... jag gillar det - att inte ha... men ändå kanske absolut få!

Liza-Beta åker till New York på söndag...

... är jag avundsjuk... NEJ INTE ALLS!!!
Skutta iväg du lilla ponny... och låt mig stanna hemma i hagen för att äta gammhö... orättvisa kallas det.... orättvisa!

En ny dag... en ny ros... idag är jag inte densamma... bara bättre!

Det är märkligt det där med saker och ting som man är med om... det där som kallas - Livet!

Det är otroligt konstigt med tanke på vad man är med om i livet... vad det är man trillar dit på... vad det är som får en på fall... vad det är som triggar... vad det är man smiter förbi så där lite lagom att det inte hinner fastna... det där som man fastnar i med både tjära och fjädrar... det där man kanske avfärdar totalt redan från början... och sen de där stickorna som åker in i huden och fastnar lite grannn... olika länge... en del stannar envist kvar, inflameras och utvecklar till slut ett gift... men man kan inte få bort dem... för man vet inte hur... kroppen säger en sak... hjärnan det motsatta!

Igår lyckades jag ÄNTLIGEN pilla bort en mental sticka - en riktigt FÖRGIFTAD jävel!

Helt plötsligt ser jag små detaljer igen... jag börjar se saker och ting klart och tydligt igen... det är fortfarande lite blurrigt, men jag öppnar upp... äntligen... igen... jag börjar hitta tillbaka till mig själv... här och nu... det där viktiga - här och nu...

... det ÄR så konstigt... att man kan fastna... trots att man inte vill... man bara loopar i tanken och kan inte hitta stoppknappen hur ivrigt man än försöker... kassetten bara rullar på... yada yada yada, bla bla blaaaa... och man blir sååå trött på sig själv... för att inte tala om vännerna... jeeezus vad de måste tröttna på en ibland... fast det brukar å andra sidan jämna ut sig... vi har alla våra små stickor här och där!

Det viktiga är att gifttaggen är borta... och att man aldrig förminskar någon annans tagg, för den kan vara ordentligt giftig trots att den synes liten... men har man de bästa av vänner så klarar man av sina taggar... giftiga eller ej!

Tack kära, älskade vänner för att ni finns här trots att jag ibland kravlar omkring likt Törnrosa bland snåriga buskar... JAG ÄR FRI!!!

Saker som klargjordes igårkväll:

Förslaget på efterätt kom från Limpan med ett snärtigt "Tycker ni om grekisk honung med sirap???" !

... förslaget möttes med flackande blickar och en tystnad som skapade vakum i rummet, tills Anna lite försynt klämde ur sig "... vet inte, jag har aldrig provat..." och jag påpekade att det lät lite sött...

Det skulle spelas spel - "Ticket to Ride - North America"!
Vi synkronicerade reglementet, vilket var av yttersta vikt då jag endast spelat "Ticket to Ride - Europe" och Limpan spelat "Ticket to Ride - Helzinki-Tzaziki". De djupt grundade inställningarna hos deltagarna var följande:
Liza-Beta: "När jag spelar spel, så är det inte så viktigt" (eh, nähä???)
Limpan: "När jag spelar spel, så är jag seriös!"
Anna: "... va... !?"
Jag: "När jag spelar spel, så spelar jag spel!"

... med den sistnämnda inställningen så vann JAG och jublet fann inga gränser från mitt hörn...

Någon råkade erkänna att hon länge varit kär i Klöver Knekt (Ja - den i Öbergs kortlek och OK, det var jag!!!) Flera höll med om att han var snyggast i kortleken, men en solitär röst föll på Spader Dam. Limpan uttryckte med härlig klang i stämman att Klöver Knekt var snyggast både till utseende och innehåll! När vi med rynkade pannor frågade vad "innehåll" var för något, så förklarade Limpan att det var kläderna!

... därefter inföll sig en pinsam tystnad...

... snabbt rasslades istället en medtagen hundbok upp på bordet och vi gick snabbt över till att diskutera och titta på olika guuulliga hundsorter! Efter ett möte på t-bananen förra veckan har några av oss konstaterat att Welsh Corgi Cardigan har ett sådant charmigt utseende att man häääpnar och rodnar samtidigt!!! Instinkten säger åt en att gå fram och kidnappa den!!!

Ja men kääära nån... titta här då förbövelen:


Welsh Corgi Cardigan ringlad med Grekisk honung och sirap... mmm...

Bästa receptet på pepparkaksdeg...

... hittar man naturligtvis här... allt annat vore ju både skeptiskt och osunt osant... ett hett tips till Canastaklubben!

Dagens citat!

Jag: - "Grisar är ju söta... "

Lizabeta: - "Näe! "

Jag: - "Jo... smågrisar... dom är ju skitsöta..."

Lizabeta: - "Men dom ser ju inte alls ut som människor!!!"

Jag: - "Eeeehhh... nej... just det!?"

Någon fyller år...

... och jag ska på vinylfest utanför tullarna... tefelånplan... nättchen... stefan... nu kommer jag!

- Om en halvtimme! Hej!

Min senaste telefonräkning var på drygt 100 kronor!

Det säger mig att jag inte är speciellt intresserad av att prata i telefonen... och det stämmer! Jag är oerhört ointresserad av att prata med folk i telefonen - visst det är bra om man bor långt ifrån varandra... men jag tycker att det är sååå mycket intressantare att antingen skriva eller ses... men att bara sitta och babbla i en lur... nope thanks... boooring!

Men kära Malin... där uppe bland fjällen... jag har noterat att du ringt... och jag har ringt dig... men då var det var ingen hemma... och jag TÄNKER ringa dig igen... jag lovar!

Näe... nu är botten nådd!!!

... sa Lizabeta, samtidigt som hon nynnade på låten "We are all the Winners... "
Och jag... jag bara håller med till 100 %... botten är verkligen nådd på den faktiskt bottenlösa dyngsjö fylld av de mest omedvetna sånger man nynnar om dagarna!!!

Så, Lizabeta, ska vi säga att DU har vunnit i år!!!

Oktoberlördag...

... och det allra bästa man kan göra den här årstiden är att gå på en utställning på dagen... sen gå hem och tända en massa ljus... äta något gott, krypa ner i soffan och titta på en riktigt bra film... och ja, Lizabeta - jag snackar kostymfilmer!!!

Även Stimpan gjorde senare ett tillägg i debatten:

- Ja usch... apor... de har för lite hår på fel ställen... ställen där de faktiskt borde ha mer!!!