Ok kids! Nu rockenrollar vi tillsammans!!!

... wild and crazy!!!

Sunday Girl...

Saturday Night Fever...

Friday on my mind...

Thursday...

Wednesday Morning 3 AM...

Ruby Tuesday...

Blue Monday...

Näe... nu är botten nådd!!!

... sa Lizabeta, samtidigt som hon nynnade på låten "We are all the Winners... "
Och jag... jag bara håller med till 100 %... botten är verkligen nådd på den faktiskt bottenlösa dyngsjö fylld av de mest omedvetna sånger man nynnar om dagarna!!!

Så, Lizabeta, ska vi säga att DU har vunnit i år!!!

The Walk... down memory lane...

Jag rensade bland lite gamla prylar när jag var hemma hos mina föräldrar här om sistens... jag började med att gå igenom en gammal hattask fylld med diverse-gudvetvad-vadärdethärförskräp-menshitdetärbaraattkastaskitenalltså!!! Allt shit som låg i den gamla hattasken härstammade från anno 1981-1983. Det var en miljon armringar jag gjort själv av plastlera, fyra tusen solfjädrar, trehundra små nycklar av okänd härkomst samt lite lappar, foton och bilder! Bland annat låg där en lapp med texten till The Cures låt The Walk (en gammal favvo!) och en liten silverfärgad ram med självaste Robert himself... då på den tiden var han rätt söt... och läppstiftet var rätt charmigt... han hade en välansad frippe (inget sockervatten än!) och han verkade förhållandevis frisk, sund och kry... då... gamle läppstiftsjunkien Robert...

The Cure - The Walk

Tack Lizabeta...

... för att du gav mig den här låten - stuck on my brain!!!
Verkligen - TACK!!!

X-Ray Spex

X-Ray Spex - Warrior in Woolworths, 1978

Dagens stämningsreglerare:

Hoppla - jag glömde lägga ut den här idag (eftersom hon här kom instånkandes och pustandes på mitt rum imorse med falsettröst förklarandes att hon hade försovit sig - två timmar!?)... så lite i senaste laget, men ändock här och nu, kommer dagens godsak!

Några mornar i rad har jag nu lyssnat på denna lilla härrrliga dänga från Povel Ramels knäppupprevymusikal Funny Boy från 1958... här sjunger den ljuvliga Brita Borg, vår egen Earhta Kitt, så ljufvligt bitigt och med de mest rrrullande rrr:en sjunger hon om den man hon tänker håva in som en lax och forma som en tax av vax... och går ändå allt åt helvete - så är felet oavhängigt hans! Jodå, damen vet vad hon vill ha och vet att icke kacka i egen byxa! Det är svårt att inte fnissa när man hör den här i lurarna på tunnelbanan... alla andra sitter tysta och Brita Borg-lösa... och vet förmodligen inte vad de missar

Ordekvilibristen Povel vet att strössla sina texter med ord... ord... ord... och återigen orrrd... och jag älskar alla hans texter men det tidiga materialet är ändock bäst tycker jag!



Brita Borg - Banne mig!

Född med en aptit på liv och mannfolk som är glupande konstant,
har jag länge suktat ibland mager proviant, det är sorgligt men sant.

Efter att ha livnärt mig på småpotatis hämningslöst och gratis,
ser jag nu min huvudrätt i egen hög person, då skärper jag min ton...
... och säger...

Banne mig! Den karrrln ska jag ha!
Precis som i en liten ask... pladask... rrrätt frrramför mina fötterrr!

Jag sägerrr... Banne mig!... den ska jag lägga vantarrrna på...
han ska lära sig vart skåpet ska stå... han ska bli miiin, miiin!
Som tvillingbär ska vi mogna, tillsammans nära varann...
och vara vanvettigt trogna... åtminstånde han!!!

Ja solen ska banne mig... belysa hans bur...
och han ska se på mig och tycka att han faktiskt haft en eeevig turrr!
Och blir vi inte evigt lyckliga... så blir jag evigt sur - där hör du lille plutt!!!

Just dig vill jag ha... banne mig!

Det finns ingen lika bra... banne mig!
Jag vet vad jag talar om... banne mig!
Jag har gått igenom dom... banne mig... banne mig... banne mig...
Jag ska förse mig med dig - där hör du lille plutt!!!

Krogen gällande väl mat och mannfolk är ett skrrriande geschäfft... när jag ser på töntarna omkring mig är det tufft...

- Nejmen jag då... ?

Håll käft!!!

Denne läckre kapare försätter mitt zigenarblod i puttrrring,
sällan har jag sett en så förtrollande profil... du store så virrril...

Banne mig! Den karrrln ska jag ha!
Precis som i en liten ask... pladask... rrrätt frrramförrr mina fötterrr!

Jag sägerrr... Banne mig! ... den ska jag håva in som en lax...
göra formbar som en tax utav vax... han ska bli miiin... miiin...
Tillsammans hjärta vid hjärta... vi städs ska följa varann...
eller gå under av smärta... åtmiiinstone han!

Ja livet ska banne mig... för oss bli en dans... precis om lyckan ska bli hedersgäst hos oss och ingen annanstans... och blir vi inte evigt lyckliga är feeelet evigt hans - där hör du lille plutt!!!

- Just dig vill hon ha... banne 'na!
Det finns ingen lika bra... banne 'na!

Jag gjort mina rön förståss... banne mig!

- Hon har gått igenom oss... banne mig!

Banne mig!

- Hon ska förse sig med dig!

Där hör du lille plutt!!!

Dagens stämningsreglerare:

Det här är bob hunds allra, allra, allra bästa låt... en av världens bäst låtar till och med och efter detta - inga ord! Jo! bob hund återuppstår på årets Popaganda 29-30 augusti - Count me in baby!!!



bob hund - Jag tror jag är kär

Jag har myror i benen
och kvällen börjar här
oj oj flicka, jag tror jag är kär

Jag har feber i min kropp
jag går på knä
oj oj flicka, jag tror jag är kär

Jag är sjuk, jag har feber
& jag brinner för dej
du är en söt liten tjej
det kommer bli OK
det kommer bli så bra

Jag har pengar på fickan
och dålig karaktär
oj oj flicka, jag tror jag är kär

Jag har feber i kroppen
jag går ner på knä, ner på knä
oj oj flicka, jag tror jag är kär

Jag är sjuk, jag har feber
& jag brinner för dig
dina skor är OK
det kommer bli ållrajt
det kommer bli så bra

Jag har en hand i min ficka
och kvällen börjar där
oj oj flicka, jag tror jag är kär (x 3)

Dagens stämningsreglerare:

Hanna från Arlöv - Nationalteatern 1974

Albumet Livet är en fest av Nationalteatern kom ut 1974... jag började nog lyssna på den runt 1976... hade kommit över ett gammalt kassettband där även Rolling Stones låt Lady Jane fanns med på slutet... för mig hänger de ihop... Jack the Ripper, Hanna från Arlöv och Lady Jane... allt samlat nere på Femmans torg där Bängen trålade och tinnertrasan vandrade mellan husen... jag fattade NOLL av texterna... jag var tio år... knark fanns liksom inte i min värld... jag är uppvuxen i ett litet 30-tals hus med hästar, skogen och sjön inpå husknuten eller strax i närheten...

Jag lyssnade på Nationalteatern och lekte kontor... jag gjorde mina egna frimärken och skickade brev till mig själv - på kontoret alltså... jag var helt uppslukad av olika pennor, papper och broschyrer... klistermärken och annat som involverade papper, penna, kritor och sax!

Jag lekte kontor och lyssnade på Nationalteatern... det var vad jag gjorde sommaren 1976... och jag minns att jag satt i en stor korgstol som jag av misstag lutade för långt bakåt så hela stolen välte med mig sittandes i den... det gick bra... och jag gjorde om det - många gånger!

Där satt jag ute i den nybyggda bastun som min pappa byggt, mitt kontor var beläget utanför bastun i vilorummet... DÄR fanns mitt kontor den sommaren... och jag gjorde små frimärkskartor vilka jag ritade kungen på... dessa perforerade jag sedan med hjälp av en vanlig knappnål... det tog lång tid att göra en hel frimärkskarta, men tog man en stoppnål så gick det lite fortare...

Jag satt och perforerade... och skrålade med i min favoritsång Hanna från Arlöv... hej... jag lärde mycket av dig... du sa som det var... och det kändes så bra... så... nu kan jag göra nånting själv... göra nåt själv...

Dagens stämningsreglerare!

Dagens stämningsreglerare är den låt jag lyssnar på i min ipod när jag seg som kola gnetar mig iväg till jobbet den här sista veckan innan min semester på fredag låter omfamna mig och med hull och hår sluka hela min kropp och själ! En härlig låttext varje dag alltså... som ni kära vänner får ta del utav! Jag rekomenderar er att söka upp låtarna för att även lyssna på dem - de är stadiga guldkorn ur den svenska musikmyllan!

Ok, killar och tjejer... här kommer måndagens stämningsreglerare med underbart svajande skönsång av den förljuvande aktrisen Birgitta Andersson.
Det är låten Balladen om den enögda Elin ur Povel Ramels knäppupp-revy De sista entusiasterna från 1968:



Laj-da-daj-da-daj uti den korpsvarta natt...
daj-da-hmmm det dystra tornet hmm-daj-di-daj
hmmm stackars Elin där, vid sitt enda öga svär...
hmmm-na-naj sin älskare och bror.
Ta-daj den stolte riddar Oskar da-daj...
Diram-dajram-hmm-da-daj-di rätt i sitt bröst...
Blodet aj åt alla håll, hmmmna hennes skjortelfåll...
hmm-da-daj att aldrig vakna mer.

Ta-daj-da-hmm den lilla dotter Sofi...
gyllne bägare öhj-neh-hmmm med saltsyra i...
Aj-da-raj-da läppar tra-la-la, hmmnda som i kramp...
korpsvartaaa naaatt... fasa och...
Hmmda-aj-da-aj griften dirum skändande raj...
rajda vita knotor i en daj-daj-dam-daj...
döjrum-döjrum kranium tra-la-la...
krälande små maskar hoppsan-sa...
hmmm som vilar i ovigd mull.

Da-di-daj-di-da... da-da puckelrygg...
i sin cell så trygg... daj-da-daj...
och eksem... och migrän...

I det djupaste av valven stod da-daj-daj-hmmmm...
diram-daj den kistan daj-da silver och guld...
men daj-da-daj bevakad tra-la-la dräglande vampyr...
korpsvartaaa naaatt... fasa och...
Hmmm den stora yxan di-dam-dam-hmmm-da-hmmm...
daj-da-hmmm-da ojdå att stycka sin mor...
hmmmda ben och armar tra-la-la, hmmmda jäms med halsen hoppsan-sa
hmmm ett blänkande svart schatull-ull-lull-lull-lull.

Plötsligt spred sig pesten tra-la-la-daj i vår lilla by...

bölder hmmm-mmm blåa som blyyy...
da-daj-da-hmmm-da-daj...

(sen slår åskan ner på stackars enögda Elin och låten är slut!)

Say Nighty-Night and Kiss Me!

Mama Cass Elliot - Dream a Little Dream