En gång för länge, länge sedan... pluggade jag humaniora i Uppsala...

... då hängde vi på Barowiak...
och jag bad ofta min kära vän Micke, när han stod i dj-båset, att spela Curve... jag tyckte sångerskan Toni Halliday var oerhört snygg och cool... och det tycker jag fortfarande när jag tittar på det här:

Vi unnar oss en dubbelgök till kaffet!

Guuuhuuuhuuud vad jag älskade denna låt... Måååååååååniiiiiiiiiaaaaaaaaaa!!!



... och till den här småfräcka låten lekte jag med klippdockor... jag kan inte stå emot en låt med riktigt bra handklapp... jag blir toookig, det bara är så!

Jag lade upp en massa krimskrams på en gammal resegrammofon satt på tjottafräset på 45 varv och sedan fick klippdockorna rusa runt på skrivtalriken och parera diverse råddjuuur i oreange plast och lavastenshalsband som i den värsta psykotroniska skräckfilm! Jag visste att roa mig själv OCH mina leksaker när jag var liten...

Mumsiga detaljer:
Han har varit gift med Joan Collins mellan åren 1985-1987... han har nu mera dragit sig tillbaka och bor på Spanska solkusten och jobbar på ett spanskt slakteri... Peter Holm skulle sedermera bli känd för helt andra aktiveteter än sång. Bl.a sysslade han med diamantimport. Helt utan tullverkets kännedom... åh, vilken man... vilken sångare... vilken dubbelgök!

Så kom regnet...

... och åskan... en urladdning jag omfamnar ömt... jag blev våt på väg till jobbet, men eftersom det är min sista dag innan 5 veckors semester så gööör det ingenting... kram på dig regnet... I love you... åska - mullra på!

Tack gud-i-brallan!

Jag blir nostalgisk och vill släntra iväg på en cykel till kiosken och köpa smågodis för en krona... man får tjugo göttan eftersom de endast kostar fem öre styck... inget surt och inget lakrits... hon vet vad jag inte vill ha kioskägarinnan... träskorna klapprar mot asfalten... jag ska hem och leka kontor och lyssna på Nationalteatern...

... imorgon börjar min semester...

Minns ni...

... den där magiska sommarkvällen för två år sedan, när jag hörde en fela... spela... på min gata i stan!? Näckagubben är tillbaka och han spelar riktigt bra... hans entourage är inte av det sobrare slaget, men vad spelar det för roll när han spelar så bra! Ljudet strömmar från parken och slingrar in på min gata och letar sig in genom mitt öppna fönster... kastanjerna blommar och skänker kvällen en lätt doft av honung...

På förmiddagen idag, innan jag släntrade iväg till National Museum för att se utställningen med Pre-Rafaeliterna, så lyssnade jag på låten med Hon kom över mon med Contact... gissa vad spelemannen här utanför i parken nyss sjöng för låt... jo den här:

TT Reuter!

Ännu en skattkista!

Sist jag var hemma så gick jag igenom ännu några kartonger med gammalt bråte från min ungdoms fagraste tid. En liten kinesisk eller japansk miniatyrbyrå dök upp och det skramlade intressant när man vispade runt på den... det visade sig att den innehöll en del av mina gamla badges...

På den tiden fanns ingen fancy, hot och bajsnödig designboutique (gääärna belägen här hemma på söööder) där man snyggt, snabbt och proffsigt kunde göra sin egendesignade knapp!!! Nej, man fick lägga en knapp på ett vanligt papper, rita en ring och därefter skriva ner det man ville ha sagt... exempelvis det coola bandnamnet... i mitt fall pillades bandnamnet TT Reuter ner på min reseskrivmaskin i den lilla, lilla cirkeln och sedan klipptes den lilla, lilla cirkeln ur och klistrades fast på en annan knapp med ett bandnamn jag nu kunde leva utan... hängde ni med... ?

Ok, häng med nu; gammal knapp - rita cirkel - pilla ner nytt coolare bandnamn - klipp ut - och till slut - klistra!

Voilá - Ny cool knapp med coolt bandnamn!

Proffsigt?
Nej!

Snyggt?
Nope!

Bajsnödigt?
Nehej!

Coolt?
Japp!

Avantgardistiskt mitt i den värsta avantgardismen?
Jajjamensan!

Senaste från The Raveonettes... (den här dedikerar jag till Maivor!)

The Raveonettes - Young and Beautiful

Jeeezus... hade jag hört det här när jag var 16 år så hade jag svimmat av!!! Jag hade sprungit till den lokala skivaffären och bett den så otroligt musikintresserade innehavaren Maivor att genast importera skivan åt mig... hon är en av de mest ödmjuka skivaffärsinnehavare jag någonsin träffat! Hon var så otroligt hjälpsam och en gång sa hon: "Det är så kul med dig Maria, var hittar du all musik... jag trodde att jag hade full koll på allt som ges ut... men du verkar hitta det mesta före mig... hur gör du!?"

Vi blev rätt goda vänner jag och Maivor. Jag brukade släntra in efter skolan och för att prata lite med henne... och hon spelade upp det senaste hon köpt in och det hon trodde att jag skulle gilla! Men det var jag som såg till att Maivor köpte in Depeche Modes första LP Speak & Spell, efter att jag läst om dem i en engelsk musiktidning precis innan de slog igenom med buller och bång med låten Just can't get enough.

Nu när jag lyssnade på Raveonettes senaste EP så kastades jag tillbaka ca 25 år tillbaka i tiden och insåg att Maivor kunde ha spelat upp Young and Beautiful strax efter Love will tear us apart med Joy Division... och sedan inväntat min reaktion... och jag skulle ha sagt: "Hörru Maivor, jag tar båda!" och Maivor skulle ha svarat med ett leende på läpparna: "Maria, jag anade att du skulle gilla det här!"

Se där!!!

(Det går att klicka på bilden från 1970 för att se de fina, fina detaljerna)

När man rotar i det gamla så finner man det nya!
Jo, jo... ni minns Hemrullen... se här... här på diabilden finns en storasyster, en mamma och en liten, liten rödhårig i kalasbyxor... och på bänken står - ett dubbelpack HEMRULLE!!!

Livet är fantastiskt... livet är lika litet som det är stort... jag häpnar nästan varje dag över hur underbart och fantastiskt livet är... och vilken tur vi har... vilken otrolig tur vi har - många av oss... och ingenting bör tas för givet... så kom ihåg att krama dagen, för imorgon är den borta...

Hemrulle!

Ingenting är längre som förut... alla gamla sanningar är slut... alla gamla sånger dom är vals... och stämmer inte alls...

The Walk... down memory lane...

Jag rensade bland lite gamla prylar när jag var hemma hos mina föräldrar här om sistens... jag började med att gå igenom en gammal hattask fylld med diverse-gudvetvad-vadärdethärförskräp-menshitdetärbaraattkastaskitenalltså!!! Allt shit som låg i den gamla hattasken härstammade från anno 1981-1983. Det var en miljon armringar jag gjort själv av plastlera, fyra tusen solfjädrar, trehundra små nycklar av okänd härkomst samt lite lappar, foton och bilder! Bland annat låg där en lapp med texten till The Cures låt The Walk (en gammal favvo!) och en liten silverfärgad ram med självaste Robert himself... då på den tiden var han rätt söt... och läppstiftet var rätt charmigt... han hade en välansad frippe (inget sockervatten än!) och han verkade förhållandevis frisk, sund och kry... då... gamle läppstiftsjunkien Robert...

The Cure - The Walk

Hohooo... mamma & pappa!!!

Känner ni igen de här besticken!!!???

Igår hittade jag en uppsättning med två gafflar, två knivar och två skedar - för EN krona styck!!! Passar som hand-i-handske med mina turkosa tallrikar!



Sedan toppade jag det hela med den här otroligt snygga ostkniven från Nils Johan för en FEMMA!!! Sammanlagt ELVA spanjolas för svensk stylish design från "förr-i-tiden"... passar som inget annat till min ostbräda - FETHAJJA!!!

Och så glömmer vi inte bort...

Hoola Blabloola Bland - Stoppa Matchen!

Bålstadskravallerna 1975, två år efter Chiles blodiga militärkupp...

Istället för att virka en grytlapp...

.. eller koka soppa på en spik...

Bra reklam!