Ni kanske inte tror mig nu...

... men det strömmar fiolspel utifrån den varma gatan och in genom mitt öppna fönster... som skira doftande toner av nyslaget hö och dans på logen - självaste Gärdebylåten spelas på fiddla... det känns oerhört magiskt svenskt och sommrigt... jag blir oerhört nyfiken och måste smyga mig ut för att nosa reda på var felan hör hemma...

Jag hann bara in... så måste jag ut igen... hittar jag något så fixar jag fotobevis... adios amigos - i have a mission!

Update:

Jodå, jag smög iväg runt husknuten... följde det trollska ljudet... jag smög mig närmare... passade på att kasta lite tidningar i pappersinsamlingen... ville inte dra uppmärksamheten till mig... såg en liten folksamling... och mycket riktigt... där i mitten satt självaste spelemannen (nästan som om Alf Kjellin i egen hög person suttit där!) men när jag tittade närmare såg jag mannens fötter... det var inga vanliga människofötter... det var bockfötter... jag anade oråd och etnolog som jag är sprang jag raskt därifrån innan spelemannen hann sätta felan mot hakan igen och börja spela för att locka oss att dansa ner till benpiporna i polskans trans!


Jag smyger omkring i kvarteret, klädd i grönt för att smälta in i stadsmiljön... sökandes efter felans toner...


... och där satt han... spelemannen... med bockafötter! Jag var tvungen att lätta upp kontrasterna lite för att ni verkligen skulle se fiolen... så ni får tänka er att det var mörkare och mer magiskt i verkligheten där han satt i parken...