Tystnaden är bruten!

Dewdropsredaktionens telefonväxel har blifvigt öfverbelastad då folk och fä ringt i skift för att ta reda på vad en rödhårig haft för sig då inte ett ljud sluppit över mina läppar på fleeera dagar nu...

Se så, sansa sig nu... även en rödhårig måste få lite semester... eller hur!?

Men för att lugna edra sinnen så ni kan sova lugnt i natt så kan jag avsölja att hela lördagen gick åt för en exkursion ut i spenaten till Gustavsbergs porslinsfabrik... jo jo... självaste Stig "Stickan" "Limpan" Lindbergland minsan!!! Det var alldeles fantaaastiskt där ute i bushen må ni tro... och i en antikbutik stod en sååå trefvlig kvinna som vi samtalade långt och länge med... hon var faaantastisk... och så köpte jag en mycket fin teakskål och en porslinstavla av Sven Jonson i turkost och silver föreställande självaste Gustavsberg och dess porslinsfabrik i stram och charmig presentation... vidare införskaffades de mest förtjuuusande raggsockor, två par i rosa och grått... samt fyra nya tallrikar av märket Swedish Grace!

Söndagen gick åt numer sedvanlig simning inklusive ångbastu, sushi och sedan klämmdes en matiné på eftermiddagen. Och har ni inte varit och beksådat Pixars senaste animerade långfilm "UP", så måste ni banne mig ta och göra det inom en snar framtid - den var så jävla förljuvande att jag nästan gick sönder!

Så, där har ni mig!
Och vad har ni sötnosar haft för er i helgen då???

Ååååhhh...

... Östen... det var ju egentligen DU som lärde mig älska den här låten... åååååhhhh... din röst... tillsammans med en struttig men dock lydigt uppfostrad gitarr... dina cigarettbyxor... dina glasögonbåååågar... aaaahhhh... dina polotröjor... hoohooooo du välkammade badboy... Östen... grrrrrrr... du toookiga karl! Tänk att du, med denna sång, till och med varit ett av delmålen på den där roadtripen vilken skedde i den högtravande konsten och vetenskapens namn: Where the new Eastcoast meets the old West 2006...! DET är empirisk forskning det... allt annat är endast simpelt blaha-blaha!

En Grefves Mausoleum; En skuggteater så god som någon:

... fint ska det vara... fast trasorna hänger!!!

Fy för den lede!

Åter från proviantexpeditionen!
... och nu är jag helt slut... svettig som en liten gris i en bastu... andfådd... nödbedd... och ursäktad!

Belöning: Ett skjut nosspray!!!

Vad är det med mig...

Svartberget april 2007

... ståendes på stora stenar... omfamnande ett stort... ingenting... eller kanske rubbet...

- "Vi kunde för faaan ha varit i Örebro nu!"

Vi skulle hem till Rudiegirl igår... hon hade ju födelsedagskalas!
Jag ringde till L8-Lee från jobbet och sa "jag drar nu, vi ses vid Gullmis runt 17-tiden så shoppar vi blomsterbuketten där!"

... jag drog ner till tunnelbanan... och där blev jag sittande...

Tåget segade sig fram och stannade vid KTH... föraren meddelade att hela signalsystemet var ur spel och att tågförarna var tvungna att invänta klartecken vid varje station - det tog tiiid!!!
Jag hörde av mig till L8 som då befann sig på gränsen till ett psykbryt mellan Rådmansgatan-Hötorget... vi bestämde oss för att hoppa av och försöka hitta en buss som tog oss vart som helst i stan... bara vi kom någonstans!

2 timmar senare med bussbyten på kungsholmen lämnade vi tullarna (två timmars resa inom tullarna är faktiskt rekord!) och landade till slut på Gullmarsplan (en resa som annars tar ca 30 min)... vi hann precis köpa en snabbt ihopsvängd bukett gladiolus av damerna i blomsteraffären som höll på att stänga... Vi hade gjort en resa på två timmar som lika gärna kunde ha tagit oss till Örebro, Gävle eller Norrköping!

Ni kanske inte tror mig nu...

... men det strömmar fiolspel utifrån den varma gatan och in genom mitt öppna fönster... som skira doftande toner av nyslaget hö och dans på logen - självaste Gärdebylåten spelas på fiddla... det känns oerhört magiskt svenskt och sommrigt... jag blir oerhört nyfiken och måste smyga mig ut för att nosa reda på var felan hör hemma...

Jag hann bara in... så måste jag ut igen... hittar jag något så fixar jag fotobevis... adios amigos - i have a mission!

Update:

Jodå, jag smög iväg runt husknuten... följde det trollska ljudet... jag smög mig närmare... passade på att kasta lite tidningar i pappersinsamlingen... ville inte dra uppmärksamheten till mig... såg en liten folksamling... och mycket riktigt... där i mitten satt självaste spelemannen (nästan som om Alf Kjellin i egen hög person suttit där!) men när jag tittade närmare såg jag mannens fötter... det var inga vanliga människofötter... det var bockfötter... jag anade oråd och etnolog som jag är sprang jag raskt därifrån innan spelemannen hann sätta felan mot hakan igen och börja spela för att locka oss att dansa ner till benpiporna i polskans trans!


Jag smyger omkring i kvarteret, klädd i grönt för att smälta in i stadsmiljön... sökandes efter felans toner...


... och där satt han... spelemannen... med bockafötter! Jag var tvungen att lätta upp kontrasterna lite för att ni verkligen skulle se fiolen... så ni får tänka er att det var mörkare och mer magiskt i verkligheten där han satt i parken...

Äktaplasma!

Ok, vad har vi nu upplevt i de mörka bergslagsskogarna...!?
Ectoplasman som oförhappandes dök upp på vissa av fotona från svartberget var bara början på flera oförklarliga händelser vi varit med om under påsk-expeditionen! Visst har man anat att det lurkar hemligheter i de mörka skogarna - men jeeezus... hur mycket kan man vara med om under sammanlagt 72 timmar!?

Dessa deadheads i äktaplasma dök upp i fredagsnatt... på väg hem från en magisk stjärnexkursion... De svävade framför oss i flera sekunder för att sedan försvinna lika snabbt som de dök upp! Vi kommer att vända oss till Von Däniken och hans böcker för att söka svar på vad detta verkligen var för något! Vi gissar på osaliga andar som dansat alldeles för många gånger till låten Blue Monday! De stannade i ett ständigt adolescenthood, vilket kan vara lätt hänt om man inte ser upp och vandrar vidare från dansgolvet när Dj:n tar fram den mixade tolvan en gång för mycket... mumlandes: "...och här kommer New Order ännu en gång...!"



Jag har själv varit nära att hamna i det eviga Blue Monday-träsket... men klarat mig med en hårsmån! Återvände till själva brottsplatsen, nu så här ca 23 år senare, för att förvissa mig om att jag inte är beroende av Blue Monday... runt den gamla dansbanan hängde det blå presseningar och i vindens vinande hörde jag:

I see a ship in the harbor
I can and shall obey
But if it wasnt for your misfortunes
I'd be a heavenly person today...

Man ska inte dansa till sin favoritlåt allt för många gånger... sometimes you have to kill your darlings!

Åh Stockis hur vi älskar dig...!

Det är fantastiskt trevligt, spännande, allmänbildande och roligt att vara ute på roadtripp, expedition, exkursion och strapatser... man träffar mycket trevligt folk... och lite andra filurer! Men hur ljufveligt är det inte att vara hemma på sin gata i stan igen... på min gata i gamla Eken!

Visst har jag tappat lite av min equipment under resans gång... men det får man inte hänga läpp för... här hoppar inga halta hundar!!! Antingen så dyker den förlorade sladden upp... eller så får jag köpa en ny. Huvudsaken är att vårat vetenskapliga och konstnärliga arbete aldrig avbryts!

Tack kära familj för mat, logi, värme, skratt och kärlek!

När L8-Lee och jag återvände till storstan och äntligen befann oss innanför tullarna igen, så plockade vi upp Rudiegirl vid St Eriksplan... sen bar det av hem till L8-Lee i Vasastan... vidare hem till mig på Sööööders höjder sörru... och medan jag nu sitter här och inandas tunga rökelsestråk så har de andra två vännerna dragit iväg för att beskåda en basketmatch... Rudiegirl är en Plannjasupporter av stora mått... och jag är så nöjd med att bevittna sport lite så här på distans... helst inte alls! Men medan L8-Lee stödjer Rudiegirls basketiver i praktiken dvs tillsammans med henne på matcher... så stödjer jag henne mer i teorin genom att hoppas på att Plannja segrar... men lite grann så här hemifrån!

... nu ska jag lyssna på Carl Anton och komma i söööderstämmning igen...

Quel Tragique ute på bystan!

Moi har tappat bort en sladd under påsk-expeditionen! Detta är i princip lika med radioskugga för min del... men jag återkommer när jag lämnat bystan och återkommit till Eken igen... för det går väl att köpa nya special-edition sladdar... Det är farligt och mystiskt ute på landet... helt klart!!!

Svartberget... Offertallen... Offeraltaret... Svinryggen... Kärrgruveparken... Lapphyttan... Avrättningsplatsen... Påskmiddag... Ectoplasma... Äktaplasma... Deadheads...

Så mycket har hänt... så mycket historia beskådats... undersökts både teoretiskt och empiriskt... så mycket skratt... så mycket gråt... och så jäkla mycket påsk-gooodis!!!

Ectoplasma!!!

När vi, nu så här dagen efter, tittat igenom alla våra bilder... har det visat sig synas mystiska saker på vissa foton... segt glödande slime - ECTOPLASMA!!!

Vår sejour på Black Keb visade sig inte vara fullt så oskyldig som vi trodde... vi har inte hört något skrapande på husväggen i natt... men vi känner oss lite woozy... och min w-tangent på datorn har hakat upp sig... misstänker att w står för weird...

Black Keb-expedition 2007

Vi packade våra vattensäkra väskor med nödvändig equipment, equipment för en dag på Svartberget... aka Black Kebnekaise som det heter internationellt... aka Black Keb som vi kallar det! Black Keb är ett ogästvänligt ställe med ockulta makter i rörelse... förmodligen är berget en gammal begravningsplats för urtidsmänniskor eller indiander, det känner man på de galna energier som snurrar runt! Det är ett ställe man inte gärna ger sig iväg till utan rätt kläder, vatten, astronautmat, mobiler samt GPS! Vi hade allt och vi gav oss iväg!

Det var mycket white-sipps and blue-sipps men red-sipps såg vi inga... Black Keb är ett naturreservat och känd för sin flora och fauna där red-sipps tillhör de rara växterna... men inga sådana nosar såg vi idag. Berget är också fullt av lämningar från gammal gruvdrift med dagbrott och gruvöppningar... höga väggar och djupa hål... mycket kan gå galet om man inte ser efter var man sätter ner baktassarna... vi såg efter var vi satt ner både tassar och san fransiskorna!

Katt-mannen lyste med sin absoluta frånvaro idag... och inte ens ectoplasma eller annan övernaturlig lämning stod att finna. Men efter viss efterforskning samt djärva teorier vilka vi utböt under livlig debatt under den svåra vandringen kom vi fram till följande slutsats:

Katt-mannen visar sig enbart för kvinnor i puberteten och klimakteriet!

Då jag träffade Katt-mannen var jag var runt 14 år gammal...
Vi får alltså ha tålamod i ca ett decennium innan vi får chansen att träffa honom igen... möjligtvis kan vi skicka dit en lagom mogen kvinna för konfrontation med ovan nämnda katt-man medan vi ligger i buskaget med kameror och anteckningsblock!

Vad är det här med Katt-mannen... vem är han och vad är han för något!? Hör jag er fråga mig i kör... oj oj oj... jag ska berätta den historien för er inom en snar framtid - jag lovar!

Påsk-expedition... med siktet inställt på svart!!!

Vaknar upp i de mörka bergslagsskogarna... under natten har det har skrapats mot ytterväggen... förmodligen grenar... men i värsta fall var det Katt-mannen som rispade med sina klofingrar mot husets yttervägg... som en förmaning... en förmaning om att vi INTE ska bege oss till Svartberget...

... men det ingår i vår lilla expedition att besöka Svartberget - idag... det är långfredag!!!

Hör ni inte ifrån mig mer... då har Katt-mannen gjort ett bra jobb... haft en lyckad jakt så att säga...

... vänta lite... hör jag inte ett mullrande spinnande utanför fönstret... och något som låter som...

MMMMOOOOAAAAHHHHAHHHHAAAAAAA!!!!

(shit!)