Le pig!

Jag hade en släng av... grisen... i fredags... tror jag... så jag behöver nog inte oroa mig för den längre! Helt plötsligt, vid 21-tiden så slog den till... jag fick frossa och ledvärk i hela kroppen... låg och huttrade under två täcken i ca två timmar - sen blev jag frisk igen!

Nej... grisen är helt klart överskattad - om du frågar mig!

Adieu... du sköna nya värld...

Helt plötsligt har jag en enormt stark puls djupt inne i min vänstra skinka!!!

Är det normalt???

Det känns inte så!!!

Så sakteliga lägger sig feberyrseln...

Jooohooodå!
Jag blev stadigt sjuk... så blev det!
Febrig, svettig, kall, ont i lungorna... ont i nacken... ont i hela kroppen...

Tyyypiskt!
Men det blir så där ibland när man varit så upptagen med allt på jobbet att man inte haft tid att vara sjuk förrän när man äntligen blir ledig...

Näe!
Jag hatar att vara sjuk... det är fan skittist... så är det!
Men nu är jag åtminstone uppe... och det funkar... men lungorna rasslar som det värsta slåttermaskin och hostan har rispat insidan av dem i någon härligt rödrosa färg... gissar jag mig till!

Fy!
Det var meningen att jag skulle åka hem och hjälpa till... men där låg jag i sängen och nästan feberyrslade medan mamma och pappa fick både fixa inför jul OCH sköta om en rödhårig som var konvalesent!

BOT OCH BÄTTRING ANBEFALLES!!!

AAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHH!!!!!

JAG HAR INGET KAFFE HEMMA!!!
JAG VAR PÅ BIO IGÅR OCH GLÖMDE BORT ATT KÖÖÖPA!!!
JAG HAR FORTFARANDE INGET MITT KONSUM ATT SLÄNTRA IN PÅ!!!
JAG KAN INTE LOVA ATT JAG KOMMER UTANFÖR MIN DÖRR IDAG!!!
JAG HAR HAMNAT I NOCOFFIEKÅÅÅÅMMMAAAA!!!

(... förutom nokonsumkåååman jag redan befinner mig i...)

Adieu... du grymma värld...

Skulle traska in på MITT konsum igår när jag kom hem från jobbet... MITT konsum ligger väldigt nära mitt hem, nere på hörnan... jag går dit i pyjamasen på helgerna - det ligger alltså VÄLDIGT nära... ni fattar... !!!???

Ok, jag gick över korsningen och såg stora vita lappar uppsatta på alla fönster och på dörrarna... alla fönster var även täckta med brunt omslagspapper... hmmmm, tänkte jag, nytt grepp... de tänker börja med någon form av julskyltning på MITT konsum och drar det så till sin allvarliga spets att de till och med stänger lokalen!!!

Näpp!
Så var icke fallet...
MITT konsum har stängt på grund av akut omfattande renoveringsarbete!!!
MITT konsum är alltså stängt på obestämd framtid!!!
MITT konsum tänker inte släppa in mig för att proviantera ens det allra nödvändigaste en liten människa behöver för att överhuvudtaget överleva!!!
MITT konsum tänker låta mig svälta!!!

Så, mina vänner... jag har mat hemma så jag klarar mig några dagar... kanske någon vecka... sen är det torrlagt!!! Jag kommer att svälta ihjäl!!! Det tycker jag är dåååligt gjort av MITT konsum!!!

... va... !?

... överreagera... ???

... gå till någon annan affär... och proviantera där... !!!???

... jaha... går det... ???

Fy för den lede!

Åter från proviantexpeditionen!
... och nu är jag helt slut... svettig som en liten gris i en bastu... andfådd... nödbedd... och ursäktad!

Belöning: Ett skjut nosspray!!!

If a girl has to...

... kravla till konsum... så måste hon!!
Ser ni något tuffsigt och ruffsigt med rött hår... med mörka ringar under ögonen... nysandes med meterlånga snuskiga papperstussar i framtassarna - så är det jag som måste iväg och proviantera... hälsa gärna, men ta icke i vacker tass... jag kan vara smittande!

Konvalecens - dag 2!

Behöver jag säga att jag hellre skulle vara frisk... och gå till jobbet... ?

Jag har aldrig varit så täppt i nosen... det är knappt så nossprayen hjälper... jo, i kanske en timme... sen är det kört igen! Det blir en dos på 12 sprayduschar per dygn och man bör enligt säker källa endast dosera 2-3 ggr dagligen... men om man räknar in nattligen så bör faktiskt upp till 6 ggr per dygn vara ok - vilket ändå gör mig till en rejält shitty nosspraysaddictive!

Värktabletterna är nästan slut... men i självbedrägeriets förhoppningsfulla ljus påstår jag högt och ljudligt att jag inte kommer att behöva dem i helgen - nej, nej... då är jag ju frisk igen... frisk som en nötkärna!!! (NOT!)

Det finns bra mycket viktigare saker än...

... att vinna den där tävlingen jag nämnde tidigare imorse! Jag tackar för mig, bockar och bugar... och kryper ner i sänghalmen igen... sååå... ni ser... även jag kan ge mig... ibland... !

(... men då vill jag att ni ska veta följande: jag hade duschat, ätit frulle, läst DN, proppat i mig tinkturer i den mängd att jag nära nog brutit mot vissa lagar... jag var på G alltså... men sen kroknade jag... )

Dunderförklyd!

Den där förkylningen som jag så fint förträngde i lördags... ja, det funkade inte riktigt så bra... för nu kan jag faktiskt se musiken... höra blommorna prata med varandra... det som susade i säven, susar och kväker i mitt huvud... golvet skevar så förfärligt att jag måste gira och hålla balansen som om jag hade bredbyxad sjömanskostym på mig... medikamenten håller mig ändå på fötterna... jag knaprar allt... och sippar allt som innehåller cocillana i förnamnet.

Livet... den ena dagen si... den andra dagen så... onekligen spännande ur alla perspektiv!

Vara hemma från jobbet???

Är du toookig människa!!! Utan sjukdagar den 31 december - vinner!!!

Nu ska jag göra min mamma ännu mer orolig!!!

Idag mår jag lite illa också... förutom huvudvärken som moler på lite lagom igenkännande mellan tinningarna... och den allmänna svagheten...

Huvudvärk, noll koll på läget, slappa lemmar, bortslarvat intellekt samt illamående - diagnos tack!

Misantrop...

Är det bara jag... eller...

Helt plötsligt känner jag enorma aggressioner mot mina medmänniskor i kollektivtrafiken... ja, mer än vanligt alltså... denna hord får som trängs och skuffas... låter högt och pratar en massa skit man vill slippa höra - och då har jag min ipod i öronen varje morgon (japp heeela apparaten inkörd i hörselgången!) så jag borde slippa höra all jävla gojja som människor rapar upp inför oss andra...

Tjong i buljongen - en armbåge i huvudet! (inget "ursäkta!" nej-nej!)

Nej... jag börjar tröttna nu... ett år har gått och allt jag vill just nu är att vara ledig.... leeedig... och bara umgås med väl valda... slippa trängas på mornarna... slippa alla andra... och om jag tänker efter så brukar jag få en släng av misantropi så här till jul... i allafall när jag måste åka tunnelbana eller gå på stan!

Ergo: Strunta i det helt enkelt... ! Alla ni andra ääälskar jag naturligtvis lika mycket som aaalltid... vissa av er till och med lite mer än vanligt...!

Kaffet är slut...

Kaffet är slut... kaffet är slut... KAFFET ÄR SLUUUT!!!
Om jag inte köper nytt kaffe idag, så behöver jag faktiskt inte komma hem ikväll - det ska jag bara veta!!!

Vi vet hur gnälligt det kommer att bli i morgonbittida om jag glömmer bort att KÖPA KAFFE idag... ok, har meddelandet sjunkit in i mitt mörka, slingrande och omdevetna inre nu...!?

KAFFE - JAG - KÖPA - IDAG - Capische!?

Den mentala trötthetens kaos...

Man kommer hem från detta... en helt fantastisk helg i Ångermanland i få förunnat sällskap... och man vill ändå bara gråta...

Jag känner mig för tillfället mentalt förkrymt... mentalt berövad av något... men jag vet inte riktigt av vad... eller så lämpar det sig kanske inte att berätta om det här...

Även om allt verkligen är bra och roligt och hösten är förljuvande på alla sätt... så känns det tomt långt där inne... tomt och ekande... ja, trots att jag är glad och skrattar högt varje dag...

Ok, jag har en grej här i veckan som känns oerhört påfrestande att ta i tu med... men jag måste... ni vet hur det är... det går inte att smyga ifrån, det är bara att borsta smulorna ur skägget och hålla en stiff upper lip och köra i racerfart och sen är det over and done... eller...!?

... men bara så ni vet... just nu är det: "... peta inte på mig, för då börjar jag att gråta..."

Fåglarna tittar för djupt i busken!

Stupfull Sidensvans!

Det är sensommar... de flesta fylleslag till festivaler har redan varit... det börjar sänka sig ett lugn över Svearike... det blir lite tystare... lite högre luft... allting blir lite skönare... ja, det blir liksom ordning och reda igen... Men det är då det börjar rassla i buskaget! Det kvittras i falska stämmor och ut rullar det små ulliga&krulliga fyllekajjor arm i arm, eller vinge i vinge kanske man ska säga - stupfulla småfåglar som rumlar runt efter att ha snaskat i sig rönnbär och fallfrukt... Ja, det är synnerligen ett syndens näste lite varstans just nu...

Lisabeta kollade upp fenomenet och hittade följande saxning från radio västmanlands sida:

"Mörkröda rönnbär och mosad fallfrukt gör fåglar fulla. Många dör på kuppen eftersom de blir offer för rovfåglar och katter. Andra blir ihjälslagna av människor som tror att de är skadade. En del fåglar hamnar hos veterinären som låter dem nyktra till för att sedan släppa ut fåglarna i friheten. Lars Lundborg är veterinär i Sala och han har haft flera berusade sidensvansar på kliniken i höst.

- Vi lägger fågeln i ett mörkt rum där den får vila tyst och lugnt i några timmar. Efter en halvdag brukar det vara dags att släppa ut den igen, berättar han.

Rönnbär och fallfrukt är orsaken till berusning bland fåglarna."

Ok, ser ni alltså fulla småfåglar liggandes i buskaget, döda dem inte - de är inte skadade... bara lite härligt salongsberusade! Ta dem under vingen och gå runt med dem ett tag... funkar inte det, tvinga i dem en stor kopp starkt kaffe! Det borde göra susen!

Vitt vin... rött vin... raki...

... ja, idag ångrar jag det där sista!

Avrättningsplats!

Vid den gamla landsvägen på sockengränsen mellan Norberg och Västanfors liggen ortens avrättningsplats...

Den sista personen som avrättades här var en kvinna, Stina Andersdotter, vilken avrättades den 26 augusti 1845. Stina bestämde sig för att göra sig av med sin man då han förmodligen blivit stiff and boooring... hon hade funnit en mer intressant man i gårdens dräng - you go girl! En dag blandar hon arsenik i mannens måltid bestående av fläsk och potatismos... potatismos stampat av en taxichaufför hemmahörande i Borås! (ja ja, det där sista är så internt att bara Nättchen kommer att förstå poängen!)

Nåväl, jag förespråkar inte mord men ibland kan jag förstå behovet av att göra sig av med sina plågoandar... och nu vet inte jag om Stinas make var en elak jäkel... men Anders dör sex dagar senare året 1843 och folk i trakten anade att allt inte gått rätt till... att Anders död inte var naturlig och ryktet sprider sig... och vid obduktionen hittar de arsenik. Stina nekar till att ha mördat sin man, men bekänner till slut och hon döms till döden i december 1844.

"för det med gift sin man förgjort, vare till dödsstraff förfallen att i ena bot, sig själv till straff och andra till varning, mista livet genom halshuggning".

Huvvaligen... ond bråd död!!!

... och nedanför stenen låg en halvt uppäten rulltårta med chokladfyllning...

Ångest ångest min arvedel...

Jag gjorde det... gick över till nya blogger... och hur gick det då!?
Det gick inte så bra! Det blev totalkaos och min profil snurrades ihop med ett annat konto och jag fick gå in och göra om hela min profil! Det står nu att jag varit på blogger sedan oktober 2006!? Yeah Right! När jag skriver så är det en ful font här också, jag orkar inte uppgradera till en ny customizer för det står att hela templaten byts ut och mina senare ändringar kommer att försvinna!

We've introduced a new tool for customizing the appearance of your blog. Before you can use this tool, you'll need to upgrade your template. By upgrading, you will lose many of the changes you previously made to your template. However, we will save a copy of your current template so that you can access it later.

Nej-nej-nej! Jag förbjuder blogger att göra detta!

Har fnulat och grejjat till det mesta, men det känns inte som min orginalblogg längre och jag känner mig ledsen nu... har huvudvärk och vill mest krypa ner i sängen med en flaska calvados och dra täcket över mig... kanske aldrig mer gå upp faktiskt... kanske aldrig mer skriva något här... kanske bäst att deleata hela bloggen och skaffa mig en hobby och ett nytt liv! Åh förra posten som var så glad och så full av liv, ungdom, bra musik och god mat, och jag var så glad, härlig och rosig på alla de sätt - inget återstår av det nu... bara gammalt och ledsamt vemod, armod och tårar... tårar... tårar... kletig mascara rinner ned för mina kinder och jag liknar mest av allt en panda just nu...

Ja, kära vänner... detta kanske är det sista ni hör från mig här... jag mår inte bra... tack alla för den här fina tiden vi haft tillsammans... jag viker hädan nu...