Så sakteliga lägger sig feberyrseln...
Jooohooodå!
Jag blev stadigt sjuk... så blev det!
Febrig, svettig, kall, ont i lungorna... ont i nacken... ont i hela kroppen...
Tyyypiskt!
Men det blir så där ibland när man varit så upptagen med allt på jobbet att man inte haft tid att vara sjuk förrän när man äntligen blir ledig...
Näe!
Jag hatar att vara sjuk... det är fan skittist... så är det!
Men nu är jag åtminstone uppe... och det funkar... men lungorna rasslar som det värsta slåttermaskin och hostan har rispat insidan av dem i någon härligt rödrosa färg... gissar jag mig till!
Fy!
Det var meningen att jag skulle åka hem och hjälpa till... men där låg jag i sängen och nästan feberyrslade medan mamma och pappa fick både fixa inför jul OCH sköta om en rödhårig som var konvalesent!
BOT OCH BÄTTRING ANBEFALLES!!!
Jag blev stadigt sjuk... så blev det!
Febrig, svettig, kall, ont i lungorna... ont i nacken... ont i hela kroppen...
Tyyypiskt!
Men det blir så där ibland när man varit så upptagen med allt på jobbet att man inte haft tid att vara sjuk förrän när man äntligen blir ledig...
Näe!
Jag hatar att vara sjuk... det är fan skittist... så är det!
Men nu är jag åtminstone uppe... och det funkar... men lungorna rasslar som det värsta slåttermaskin och hostan har rispat insidan av dem i någon härligt rödrosa färg... gissar jag mig till!
Fy!
Det var meningen att jag skulle åka hem och hjälpa till... men där låg jag i sängen och nästan feberyrslade medan mamma och pappa fick både fixa inför jul OCH sköta om en rödhårig som var konvalesent!
BOT OCH BÄTTRING ANBEFALLES!!!
Etiketter: I de mörka bergslagsskogarna, ond bråd död, pest och pina
5 Comments:
Näää, fy va orätttvist...Krya på dig, massor av pussar och kramar! Och du, jag torkar också lite på din febriga panna...
Jag säger stackars dig en gång till. Tyyyypiskt! När vi äntligen inte kämpar på jobbet. Vi får ta igen det och göra något kul sedan. Kram!
PiM: Åååhhh... tack... rosslar jag tillbaka... kramar och pussar på behörigt avstånd kommer tillbaka!
Stina: Åååhhh... man kan bli toookig - på riktigt alltså!!!
Kram på behörigt avstånd till dig med!
Åhhh järrtat...ja skriker åt dina lungor U uppföra sig om du skriker till mina för ja sitter, ligger, kryper fram här i ett liknande tillstånd...troligen av samma anledning...vi får lära oss lyssna till våra kroppar! Puss!
Stella my soulsister: Är det så att våra lungor har snackat ihop sig om att bli inflamerade till jul??? Det vore alldeles ohemult opassande fräckt tycker jag!!!
Men då har vi jobbat som små rosenrosamarsipangrisar den här hösten också!!! Ajabaja fy för den lede... aldrig mer jobba så!!! Nu skriiiker jag åt dina lungor:
Puss på dumma lunga, vet hut!!!
Skicka en kommentar
<< Home