Någon som har ett grafikkort av märket:

Nvidia GeForce go 6800 Ultra 256 mb att sälja till en rödhårig???
Jag skulle behöva ett nytt sådant förstår du - pronto!

DÄR tog allt slut!

Igårkväll nådde jag sista nivån på spelet Zuma... bara så där... totalt oväntat... och nu känner jag mig alldeles tom... och ledsen...

Hela mitt liv de senaste veckorna har gått ut på att spela Zuma på ipoden... vad i hela friden ska jag göra nu då???

Jag måste alltså skaffa mig en ny hobby!!!

Like paperfingers in the ashtray...

Det är verkligen helt tomt i mitt huvud just nu... min hjärna behöver ledigt... inbillar jag mig åtminstone! Sanning är kanske snarare den att det är överhettat där upstairs - det är härdsmälta i parnassens fina salong!

Vet inte riktigt hur länge man orkar gå omkring med självbedrägeriet som ständigt sällskap... ? Ska man vika sig dubbel i stora gråtsejouren... eller ska man bara trampa på... äh, jag inbillar mig i allafall att det bara är den stora predippen innan jul... och att alla andra känner på exakt samma sätt... de påstår ju det... alla de andra omkring mig!

Så... jag fortsätter att dricka min färskpressade morotsjuice varje morgon för att bättra på mitt mörkerseende... och jag fortsätter att ladda ner trasiga melodier på min ipod...

... my manners is forever...

Ior-effekten

Ibland händer det att man bara blir ledsen... så där utan att riktigt veta vad det beror på... man är bara genomledsen i kropp och själ... och utan att det är minusgrader ute så fryser man i ben och märg... det kanske är det nordiska kynnet som gör sig påminnt så här när hösten går mot vinter..

Man sitter och tittar ut genom fönstret... och lyssnar på vemodiga sånger i lurarna... och så börjar underläppen att darra... och sen är det kört... man blir jääätte leeedsen... hmmmm... ja, där hamnade jag nu... darrande underläpp och små krusningar i mina skogsgröna... suck...

... och min kära, älskade vän är ledsen i själen just nu... och det kanske är så att man suger upp lite grann av andras ledsamhet för att försöka lätta på deras sorgsenhet... för man vill ju inte att ens nära och kära ska vara ledsna... nej, det vill man inte... så då tar man lite av deras Ior och gör till sin egen Ior... man tappar svansen och man vandrar runt med böjd nacke och undrar vart den tog vägen... den där kära, kära ääälskade svansen... svansen som ger trygghet... utan den är man blott intet... (inbillar man sig åtminstone)

Jag vet i allafall vad jag skulle kunna försörja mig på om jag någonsin blev utan arbete - Professionell Gråterska... för det är jag riktigt, riktigt bra på... att gråta!

You just name the occasion and I'll come and Cry like a baby!

Ångest ångest min arvedel...

Jag gjorde det... gick över till nya blogger... och hur gick det då!?
Det gick inte så bra! Det blev totalkaos och min profil snurrades ihop med ett annat konto och jag fick gå in och göra om hela min profil! Det står nu att jag varit på blogger sedan oktober 2006!? Yeah Right! När jag skriver så är det en ful font här också, jag orkar inte uppgradera till en ny customizer för det står att hela templaten byts ut och mina senare ändringar kommer att försvinna!

We've introduced a new tool for customizing the appearance of your blog. Before you can use this tool, you'll need to upgrade your template. By upgrading, you will lose many of the changes you previously made to your template. However, we will save a copy of your current template so that you can access it later.

Nej-nej-nej! Jag förbjuder blogger att göra detta!

Har fnulat och grejjat till det mesta, men det känns inte som min orginalblogg längre och jag känner mig ledsen nu... har huvudvärk och vill mest krypa ner i sängen med en flaska calvados och dra täcket över mig... kanske aldrig mer gå upp faktiskt... kanske aldrig mer skriva något här... kanske bäst att deleata hela bloggen och skaffa mig en hobby och ett nytt liv! Åh förra posten som var så glad och så full av liv, ungdom, bra musik och god mat, och jag var så glad, härlig och rosig på alla de sätt - inget återstår av det nu... bara gammalt och ledsamt vemod, armod och tårar... tårar... tårar... kletig mascara rinner ned för mina kinder och jag liknar mest av allt en panda just nu...

Ja, kära vänner... detta kanske är det sista ni hör från mig här... jag mår inte bra... tack alla för den här fina tiden vi haft tillsammans... jag viker hädan nu...