Ior-effekten

Ibland händer det att man bara blir ledsen... så där utan att riktigt veta vad det beror på... man är bara genomledsen i kropp och själ... och utan att det är minusgrader ute så fryser man i ben och märg... det kanske är det nordiska kynnet som gör sig påminnt så här när hösten går mot vinter..

Man sitter och tittar ut genom fönstret... och lyssnar på vemodiga sånger i lurarna... och så börjar underläppen att darra... och sen är det kört... man blir jääätte leeedsen... hmmmm... ja, där hamnade jag nu... darrande underläpp och små krusningar i mina skogsgröna... suck...

... och min kära, älskade vän är ledsen i själen just nu... och det kanske är så att man suger upp lite grann av andras ledsamhet för att försöka lätta på deras sorgsenhet... för man vill ju inte att ens nära och kära ska vara ledsna... nej, det vill man inte... så då tar man lite av deras Ior och gör till sin egen Ior... man tappar svansen och man vandrar runt med böjd nacke och undrar vart den tog vägen... den där kära, kära ääälskade svansen... svansen som ger trygghet... utan den är man blott intet... (inbillar man sig åtminstone)

Jag vet i allafall vad jag skulle kunna försörja mig på om jag någonsin blev utan arbete - Professionell Gråterska... för det är jag riktigt, riktigt bra på... att gråta!

You just name the occasion and I'll come and Cry like a baby!