Skogskyrkogården

Det ruttnar i himlen och gud finns inte längre kvar.

Änglarna byter ut sina vita särkar och de vita vingarna har de tagit utav... Molnen har ändrat sin form och ljuset slipper inte längre igenom, hinnan brister och tunga faller dropparna till marken.

Men träden har sina rötter i himlen... därför blir jag inte våt...

Arkitektens ande lutar mot min axel... hans andedräkt bildar daggdroppar i mitt hår.... han undrar om jag är nöjd... till och med lyktstolparna är i fas med tiden...

Jag är nöjd...

(1996)