Dewdrops of my mind...
Man blir nästan lite orolig!
När någon som alltid bloggar inte gör det... och när personen inte ens dykt upp i besöksstatistiken än blir man nästan lite orolig... man vill liksom knacka på hos sin blogg-granne och fråga:
- "Hallå, är det någon hemma... du är väl inte sjuk eller nåt...!?
- "Hallå, är det någon hemma... du är väl inte sjuk eller nåt...!?
posted by Maria at 13:17
.jpg)
4 Comments:
Jag hade en stamgästande bloggare hos mig på bloggen och i kommentarerna i våras. En dag var dennes blogg raderad och jag har inte sett någon påhälsning från den ip-adressen i mina loggar sedan dess heller. Kändes verkligen oroande och mysko.
Man måste ju säga till om man lägger av att blogga, annars kanske det ringer andra bloggare till polisen som i sin tur måste bryta sig in till den som slutat blogga... bara för att kolla läget!
Sen får polisen ha en specialblogg där de lägger ut info om hur det stod till i olika situationer... (lite för mycket storebror ser dig kanske, men det sitter ju oroliga människor framför sina datorer som undrar över sina medmänniskor!)
Det finns ju den där myspacesidan, där människor som haft en myspacesida - men avlidit - finns upplistade... lite bisarrt kanske! Men helt i linje med utvecklingen ändå...
När man dör borde allt cashat jox på nätet begravas med en. Å andra sidan är det lite odödlighet över att finnas på nätet när man själv är borta.
Johnny: Man blir liksom lite som en känd (eller okänd!) konstnär när man joxat på nätet i sina "unga" år!
Jag ser mig själv som en Salvador Dali alternativt en Luis Buñuel... en glad-realist helt enkelt!
Skicka en kommentar
<< Home