tisdag, juni 05, 2007

I denna ljuva sommartid...

Skolavslutningar... gassande solsken... mustigt&krulligt... grönt... och ljufveligt!

När jag gick årskurs ett till sex, så gick jag i en rätt liten skola med en klass av varje årskull. Skolan bestod av två gamla stenputsade hus, ettan till trean gick i det lite mindre gula huset och fyran till sexan gick i det större huset där även uppehållsrummet och biblioteket fanns... matsalen låg i ett hus en bit bort, dit vi klassvis gick hand-i-hand med vår granne i alfabetet... jag gick med Lars!

Skolavslutningen... examensdagen firade vi i kyrkan som låg några hundra meter bort... en vitputsad kyrka vackert belägen vid vattnet... jag minns snickarklänningar i linblomsgrönt eller i jeanstyg... träskorna var utbytta mot något sandalliknande... koftor... knästrumpor och kjolar!

... och så minns jag alla de vackra sångerna vi sjöng... alla sommarpsalmer... så vackra, så vackra!


En vänlig grönskas rika dräkt har smyckat dal och ängar.
Nu smeker vindens ljumma fläkt de fagra örtes-ängar;
Och solens ljus och lundens sus och vågens sorl bland viden
förkunna sommartiden...


Efteråt blev det till en liten tradition att jag och min bästis Anette plus våra mammor åkte och beställde in citronsorbet på en hotellbistro... och då när vi satt där... precis i detta DÅ... när vi smaskade på vår sötsura citronsorbet så visste vi... vi visste att sommaren precis hade börjat...!

Etiketter:

3 Comments:

Anonymous Anonym said...

hmm kom igen. så satans kul var det væl inte.. :=)

tisdag, juni 05, 2007 2:20:00 em  
Blogger Stina said...

Jo det är det som är det. Det bitterljuva. Skratten och tårarna. Längtorna, förhoppningarna och den flyktigt förbiflimrande sorgen över att allt är förgängligt. Det är skolavslutningarna i ett nötskal. Den känslan är väldigt speciell, tycker jag, oavsett om man är en liten sjuåring på sin första, studentska på sin sista eller förälder som kramar näsduken i någon sommarsmyckad kyrka. Pekoral? Jajamensan, men något särskilt med skolavslutningar är det allt.

onsdag, juni 06, 2007 11:42:00 fm  
Blogger Maria said...

Härligt uttryckt kära Stina! Precis på pricken!

Bitterljuvt... och förgängligt...

onsdag, juni 06, 2007 12:31:00 em  

Skicka en kommentar

<< Home


eXTReMe Tracker
website counter