Rimverkstad kl 10 -12!
... man är förpassad till plats-i-korgen... förpassad låter negativt, det är inte riktigt meningen, men jag är låst vid en position... Förra torsdagen var ju så ebarmligt långtråkig att jag begärde limmerickar för att höja pulsen från beta- till alfamode... nu har sommaren kommit vilket vilket bidrar till att det blir ännu tommare här runtomkring korgen...
Det kanske är en idé och en kulturgärning att göra torsdagarna till limmerick- eller rimtorsdagar... göra min gärning som kulturbärare inom de rimmande kulturskikten... helt i stil med mina idoler... de rimmade på det bästa och roligaste sätt... ja, de körde faktiskt rätt hårt med limmerickar också... japp... torsdagar mellan 10 - 12 är det rimverkstad här... och bara för det så kommer det att blinka tomt i knoppen på mig...
Det kanske är en idé och en kulturgärning att göra torsdagarna till limmerick- eller rimtorsdagar... göra min gärning som kulturbärare inom de rimmande kulturskikten... helt i stil med mina idoler... de rimmade på det bästa och roligaste sätt... ja, de körde faktiskt rätt hårt med limmerickar också... japp... torsdagar mellan 10 - 12 är det rimverkstad här... och bara för det så kommer det att blinka tomt i knoppen på mig...
11 Comments:
Helt plötsligt massor av folk,
som frågar mig om allt.
Rimmandet här i min holk,
blir liksom lite kallt!
Silvergrå tinningarnas charm,
en portfölj vilandes på sin arm.
Näsduken skakar
när nosen han "krakar".
En ristning i hans glasögonkarm.
Ibland får man liksom hitta på egna ord för att det ska passa - inget fel i det... det har jag alltid gjort!
Krakar betyder i detta fall att han snyter sig i sin näsduk.
Barfota står hon och häftar sina papper... varför har hon inga skor?
Hon pysslar och läser, undrar och fundrar... har hon någonsin klappat några kor?
-Nu tar jag plats i korgen,
sa hon med ett morr igen
-Här får jag sitta till dödagar
Tills någon lagar
att jag hämtas av äldreomsorgen
Johnny: Men hua, inte tänker jag bli på en och samma arbetsplats tills jag är klar för det kollektiva boendet "Var förlade jag nu min toffel"...
Men vi tar aldrig någonsin i framtiden upp till diskussion att jag någonsin sagt just precis ovannämnda rader!
Det klipps små remsor vid min sida,
vem är det som av detta konstverk ska få lida...
Hon klipper och mäter, det frasar och fräser, ett konstverk ser dagen vida.
Aha! Fina flyers det var,
hon står fortfarande kvar.
Flickan med konsverk så fina!
En rödhårig man med fräknar,
han dagar på lånekvittot räknar.
Varför åter i juni?
Nej det står ju juli!
Sån tur, men så vimsig jag var!
Hur ska jag orka 35 minuter till utan mat? Det är inte så att jag börjar bli lat!
Nej min mage är van,
att få mat som en svan,
det vill säga närmare klockan elva på dan!
Maria: Seså - flytta över dina dikter i bloggen istället. :-)
Hahaha... jag sprider ut mig så mycket jag bara kan... men vissa av mina alster borde nog leva lite så här i skymundan...
Skicka en kommentar
<< Home