Minns ni...
... den där magiska sommarkvällen för två år sedan, när jag hörde en fela... spela... på min gata i stan!? Näckagubben är tillbaka och han spelar riktigt bra... hans entourage är inte av det sobrare slaget, men vad spelar det för roll när han spelar så bra! Ljudet strömmar från parken och slingrar in på min gata och letar sig in genom mitt öppna fönster... kastanjerna blommar och skänker kvällen en lätt doft av honung...
På förmiddagen idag, innan jag släntrade iväg till National Museum för att se utställningen med Pre-Rafaeliterna, så lyssnade jag på låten med Hon kom över mon med Contact... gissa vad spelemannen här utanför i parken nyss sjöng för låt... jo den här:
På förmiddagen idag, innan jag släntrade iväg till National Museum för att se utställningen med Pre-Rafaeliterna, så lyssnade jag på låten med Hon kom över mon med Contact... gissa vad spelemannen här utanför i parken nyss sjöng för låt... jo den här:
Etiketter: Musikredaktionen svammlar, Mustigt o Krulligt, Nostalgihörnan, Ockulta hörnan, Samkväm i marschallens skugga
3 Comments:
reality crash - otäckt fenomen!
lovley baby...minns när du skrev inte bara en gång utan två har du nämnt hannen...så mysigt det är att bo i en stad med förnstret öppet o dra in ljuden o dofterna...min balkongdörr står öppen..jag hör människor, ludet av koltrasthannen o bilar...går ut o tittar på havet, ringmuren...känner mig såååå levande....vilken tuuur vi har! Puss!
Stephen: Otäckt... och lite magiskt!
StellaDarrrling: Du har minne som en superelefant! Det är så sällan man hör fiolspel idag så det blir så otroligt magiskt och häftigt, speciellt här i innerstan! Vi har tur, darling, det har vi! Puss!
Skicka en kommentar
<< Home