tisdag, juni 24, 2008

Dagens stämningsreglerare:


Hanna från Arlöv - Nationalteatern 1974

Albumet Livet är en fest av Nationalteatern kom ut 1974... jag började nog lyssna på den runt 1976... hade kommit över ett gammalt kassettband där även Rolling Stones låt Lady Jane fanns med på slutet... för mig hänger de ihop... Jack the Ripper, Hanna från Arlöv och Lady Jane... allt samlat nere på Femmans torg där Bängen trålade och tinnertrasan vandrade mellan husen... jag fattade NOLL av texterna... jag var tio år... knark fanns liksom inte i min värld... jag är uppvuxen i ett litet 30-tals hus med hästar, skogen och sjön inpå husknuten eller strax i närheten...

Jag lyssnade på Nationalteatern och lekte kontor... jag gjorde mina egna frimärken och skickade brev till mig själv - på kontoret alltså... jag var helt uppslukad av olika pennor, papper och broschyrer... klistermärken och annat som involverade papper, penna, kritor och sax!

Jag lekte kontor och lyssnade på Nationalteatern... det var vad jag gjorde sommaren 1976... och jag minns att jag satt i en stor korgstol som jag av misstag lutade för långt bakåt så hela stolen välte med mig sittandes i den... det gick bra... och jag gjorde om det - många gånger!

Där satt jag ute i den nybyggda bastun som min pappa byggt, mitt kontor var beläget utanför bastun i vilorummet... DÄR fanns mitt kontor den sommaren... och jag gjorde små frimärkskartor vilka jag ritade kungen på... dessa perforerade jag sedan med hjälp av en vanlig knappnål... det tog lång tid att göra en hel frimärkskarta, men tog man en stoppnål så gick det lite fortare...

Jag satt och perforerade... och skrålade med i min favoritsång Hanna från Arlöv... hej... jag lärde mycket av dig... du sa som det var... och det kändes så bra... så... nu kan jag göra nånting själv... göra nåt själv...

Etiketter: , ,

4 Comments:

Blogger Gudrun said...

Å, vilken fin liten historia. Man ser ju direkt allt framför sig! Jag lekte också mycket post och hade fått ett POST-set med små frimärksrullar i miniformat med små rådjurskid på, men de ville jag aldrig använda för jag var så rädd om dem, så de bara stod där i sina rullar å såg fina ut åsså ritade jag själv långa remsor med frimärken i stället. Men jag var inte så fiffig att jag kom på att perforera med nålar...grymt bra idé. Jagvill minnas att jag och min bsätis (om också älskade att leka post)härmade byns posttanter genom att på ett lite viktigt sätt sörpla saliv (sådär som syslöjdsföken gjorde när hon skulle trä en nål!) på ett lite damigt sätt för att betona viktighet och koncentration vi stämpling och frankering mm. ´Vi lyssnade mycket på Påtalåten och Anna å Mej...jag tycker synd om dagens barn som inte har nåt förhållande till posten!

tisdag, juni 24, 2008 1:43:00 em  
Blogger Gudrun said...

Apropå Påtalåten...ska du med å se Ola Magnell på Blidösund den 22 juli om du e hemma i stan då...?

tisdag, juni 24, 2008 3:44:00 em  
Blogger Maria said...

Gudrun: Ja, det var något ytterst tillfredställande att leka kontor och post, jag har en vän som lekte kontor och fängelse... diarieföra och organisera...

Den 22 juli har jag ingen aning om vad jag gör eller vart jag befinner mig... kan inte svara på frågan i dagsläget...

onsdag, juni 25, 2008 7:20:00 fm  
Blogger stella sweden said...

Sååå mysigt, det är ju som en film du visar!
Jag var som besatt av att sitta på min mormors gård i traktorgaraget o bygga landskap med städer i sandhögen som låg där...använde mig av allt...skruvar o muttrar till o bygga hus med, kvistar o blad...ja det var verkligen tidskrävande..men tiiid hade man ju väldigt gott om när man var en minishe!

onsdag, juni 25, 2008 11:15:00 fm  

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home


eXTReMe Tracker
website counter