Ok killar och tjejer!!!

Kanadagåsarna har trappat upp trupperna och trippar maktfullkomligt och frivolt omkring här ute på gräsmattan vid jobbet! Alla är fyllda av skräck när de passerar horden av de väääsande kalleankorna på väg till och från tunnelbananen! Själv har jag nu mer en pickadoll till hands i handväskan och igår kväll diskade jag den ståtligaste aladåbformen - it's time for some serious cooking darlings!!!

Så, mon amis... dagens matematiska formel lyder som följer:


En kalleanka från Kanada...

+


... en aladåbform...

=


... samt en förpackning jello som jag fått mig tillskickat från Fikatanten...

Voila - den extravaganta lyxbohemmiddagen är serverad hemma hos en rödhårig... och till det... ett merlotvin!

Hungrig...

Hungrig...

Hungrig...

It's the time of the season... of Lemoncurd...

Johoooodå... jag gjorde det tydligen för precis ett år sedan märkte jag när jag nu tittade efter... Lemoncurd... min drog... mitt gift... mitt guld... och det finns ingen ursäkt att INTE göra sig några burkar Lemoncurd - det är otroligt jävla skitenkelt att göra!!!

Just Do It baby!!!

Saker som klargjordes igårkväll:

Förslaget på efterätt kom från Limpan med ett snärtigt "Tycker ni om grekisk honung med sirap???" !

... förslaget möttes med flackande blickar och en tystnad som skapade vakum i rummet, tills Anna lite försynt klämde ur sig "... vet inte, jag har aldrig provat..." och jag påpekade att det lät lite sött...

Det skulle spelas spel - "Ticket to Ride - North America"!
Vi synkronicerade reglementet, vilket var av yttersta vikt då jag endast spelat "Ticket to Ride - Europe" och Limpan spelat "Ticket to Ride - Helzinki-Tzaziki". De djupt grundade inställningarna hos deltagarna var följande:
Liza-Beta: "När jag spelar spel, så är det inte så viktigt" (eh, nähä???)
Limpan: "När jag spelar spel, så är jag seriös!"
Anna: "... va... !?"
Jag: "När jag spelar spel, så spelar jag spel!"

... med den sistnämnda inställningen så vann JAG och jublet fann inga gränser från mitt hörn...

Någon råkade erkänna att hon länge varit kär i Klöver Knekt (Ja - den i Öbergs kortlek och OK, det var jag!!!) Flera höll med om att han var snyggast i kortleken, men en solitär röst föll på Spader Dam. Limpan uttryckte med härlig klang i stämman att Klöver Knekt var snyggast både till utseende och innehåll! När vi med rynkade pannor frågade vad "innehåll" var för något, så förklarade Limpan att det var kläderna!

... därefter inföll sig en pinsam tystnad...

... snabbt rasslades istället en medtagen hundbok upp på bordet och vi gick snabbt över till att diskutera och titta på olika guuulliga hundsorter! Efter ett möte på t-bananen förra veckan har några av oss konstaterat att Welsh Corgi Cardigan har ett sådant charmigt utseende att man häääpnar och rodnar samtidigt!!! Instinkten säger åt en att gå fram och kidnappa den!!!

Ja men kääära nån... titta här då förbövelen:


Welsh Corgi Cardigan ringlad med Grekisk honung och sirap... mmm...

Dagens middag:

Det blev inte Gunnarssons lyxsemla, utan Konsums två-pack... just precis - det där två-packet jag INTE köpte igår! Men igår var igår, och varje dag är jag en ny människa! Behöver jag ens påpeka att detta var den gooodaste middag jag någonsin ätit på den här sidan nyår... det var så gottgottgott att jag skulle kunna sluka semla nr 2 nu på störtamente... men det gör jag inte... god forbid... någon måtta får det ändå vara... som om måtta var något jag använder som måttstock!?

Receptdekadens... eller: Vill du att jag ska kasta lite mumbo-jumbo åt ditt håll, så gör jag det så gärna!

... mmmm... havstoffla kokt i sitt egna rosa skimmer...

När jag är sjuk så försöker jag äta väldigt nyttig mat... hmmm, det slinker ner en massa annat också... men, igår slurkade jag ihop en köttfärsgryta på hjort.

"Men vafaaan, hon är ju vegetarian juh!" (tänker ni högt!)

Nej... jag har varit vegetarian, men de senaste kanske 10 åren har jag ätit älg och hemmaslaktade djur... inte alls så att jag själv har kastat mig över grisaknoen, tagit ett rejält polisgrepp och huggit den i strupen... nej... men jag vill att djuren skall ha levt ett så gott och naturligt liv som möjligt (om än i fångenskap)! Sen bör själva slakten göras bakom en doftande engelsk terosenbuske av ädlare modell... näktergalen skall sjunga... och daggdropparna skall glimma som vore de av silverbeprydd kristall... och själva djuret ska luras dit av gyllene kaksmulor intet ont anande... PANG!... så är det klart sen... just precis så tycker jag att det ska gå till...

Nå, tillbaks till hjorten...

Jag kände att nu jävlar ska jag mota sjukdomen åt hin håles håla... och då behöver jag en gryta gjord på en massa nyttigt jox samt en rejäl klutt hjortköttfärs!

Nu har jag kommit att tänka på det här... och börjar så smått tota ihop en liten livslögn här i mitt stilla sinne... ju sjukare jag är... desto sällsyntare djur skall jag kanske äta... !? Ja, ja! Och är djuret även på gränsen till utrotningshotat - ja, till och med totalt utrotat - men hallå på ett snöre - desto bättre!!!

Hade jag anat att jag skulle bli så här sjuk... då hade jag fan käkat en mammutköttfärsgryta vid det här laget, men man kan inte ångra det man inte gjort! Därför tänker jag för säkerhetsskull gå saker och ting i förväg från och med nu... och börja samla på ovanliga djur till nästa gång jag blir apsjuk! Japp! Nu börjar vi närma oss riktigt välgörande voodoo och mumbo-jumbo!!!

... hmmm... som den där trebenta och enögda miniatyrbergsgeten... på Madagaskar där den lär finnas i deluxutgåva i endast tre simpla exemplar - så gott som utdöd! Mmmm, tänk en krämig portvinsragu på den!

... och det där håriga enorma jätte-biet med tangorabattsmustasch... har endast skådats en enda gång sedan 1914 i Bangladesh! Aaah, tänk dumplings med en god sås... för det gör jag!

... eller läppstiftsmurmeldjuret med naturligt utvecklad nagellack på klorna... de fanns en gång i Laos... men inte nu längre! Hmmm... det skulle passa utmärkt med lite blomkålspuré och en mustig rödvinssås... naturligtvis med enorma mängder smööör i!

... hohooohooooo... panerad fettgump av upp-och-nedvändlevande fasanåsna... finns ett exemplar fastfjättrad på ett rödbetsplantage på Falklandsöarna... det ser jag i en fritös hemma hos mig med massor av aioli!!!

... oooh lalaaaa... välhängd pimpinett sladdermusvinge... garanterat utdöd sedan lääänge då vi inte sett den i den här stan sedan eldkvarn brann... ja, albatryfflerad naturligtvis!

Oj!

Jag känner mig genast bättre!

Nu ska jag tända lite rökelse här hemma... och vädra ut allt ont samtidigt som jag mummlar och hummlar på en hemmagjord voodooramsa... snipp snapp snorum, snipp snapp snut... så var sagan slut!

Aaaah... äntligen... Alladin!

... och DÄR klockade vi in första Alladinchokladasken på mitt jobb... jag dök rakt ner i den... likt en kobra... som en hök... siktade mot mitten... mot det där rrröööda... mmm... körsbäret... för jag gillar den pralinen som brukar bli kvarlämnad till sist... fast jag ser det som så, att jag är den som nyper dem först!

Stekt vs kokt turban

Stella föreslog en stekt turbobanan... och helt plötsligt som utskjuten ur en kanon dök den oefterhärmliga Fikatanten upp efter en lång frånvaro! Fikatanten kontrade Stellas stekta turban och svischade snabbt och elegant fram det framför allt bortglömda receptet på kokt turban ur rockärmen... för att sedan chocka oss alla med att INTE dela med sig av receptet på kokt banan, vilket i och för sig var tur, då varken Stella eller jag är speciellt förtjusta i det lilla bäret/grönsaken/frukten/barnmaten/apmaten - BANAN (med några få undantag precis som livet självt vilket alltid är helt absolutament ok)!

Jag vet att det låter som fantasier... men allt är absolut sant och ingenting annat! Varför skulle man ljuga om en sådan sak som recept??? Det verkar ju helt och hållet sannslöst korkat och fullkomligen skrattretande!

Blåbärssorbet... sååå vackert!

Sia Glass har en alldeles underbar liten nyhet... Blåbärssorbet... och den smakar alldeles underbaaart... mmm... riktiga blåbär... åååh... en alldeles underbar färg har den också... mmm... och den är kravmärkt... good... ett utmärkt alternativ till den spårlöst försvunna jordgubbssorbet vilken marknadsfördes med hög och god svansföring av Mövenpick!

Jag tänker prova blåbärssorbeten som desert tillsammans med bubblande söt Asti Martini till nästa middag... det betyder att nästa person som blir hembjuden till mig redan nu vet vad middagen kommer att avslutas med...

Kan även rekomendera deras Chilichoklad med ett jäkla sting!
Jag har ännu inte testat deras Basilikachoklad, Ingefärschoklad, Tranbärssorbet, Mandarin-Grape eller Konjak-Jordgubb... mmm... men det är bara en tidsfråga... !

Midsommarafton 2008...

... vi var kvar i gamla eken... och vi var inte ens utanför tullarna... däremot åt vi mat så vi inte höll på att ta oss den 10 minuter långa promenaden hem i den sena ljusa natten... vi var mitt i stan... men när vi satt i den lilla kolonistugan i tanto, så kändes storstan lååångt borta...

... men det är svårt det där med utedass när man är ute på bystan... svårt att ta sig in alltså...

Sången på allas läppar för kvällen:
Ingela av Robert Karl Oskar Broberg

INGELA la la la la la la
INGELA la la la la la la
INGELA la la la la la la
INGELA la la la la la la
INGELA la la la la, vicken Pingela la la la la
Ingentingela la la la
går upp mot INGELA la la la la la la

INGELA, en fara för trafiken,
när hon dyker upp uppstår paniken
Man krockar och kör på varann och rullar ner i diken
Men vem är det som ler mitt i all kalabaliken?

- Jo, INGELA la la la la,
vicken pingela la la la la
Ingentingela la la la
går upp mot INGELA la la la la la la

För INGELA lyfter grabbarna på hatten
Ser sej inte för, kör rakt upp i rabatten
Tappar både huvudet och fattningen och ratten
Sen ligger dom och drömmer hela långa natten

INGELA la la la la,
vicken pingela la la la la
Ingentingela la la la
går upp mot INGELA la la la la la la

Oj, vilken grej
Oj, vilken tjej

INGELA la la la la,
vicken pingela la la la la
Ingentingela la la la
går upp mot INGELA la la la la la la

När INGELA på höfterna vickar,
e det många hjärtan som hastigare tickar,
man vänder sej om, visslar och skickar
heta längtansfulla blickar

INGELA la la la la,
Vicken pingela la la la la
Ingentingela la la la
går upp mot INGELA la la la la la la

När INGELA på sta'n promenerar
stockar sej trafiken, alla signalerar
En protesterarr, andra applåderar,
men till slut alla kapitulerar

- för INGELA la la la la....

Mat för alla själar...

Nejlikor har alltid varit min favoritblomma... när jag var liten fick jag alltid höra att det var en begravningsblomma... men de luktade ju så gott... och var så vackra i formen... och varför fick man inte tycka om en blomma som av kutym användes till begravningar... gav man inte den vackraste blomman som tack för allt liksom... ?

Nejlikor... de står för så mycket mer värdighet än många andra rätt frivola blommor... och ja, jag har köpt nya liljor också!

Efter ett kokboksinköp samt en otroligt trevlig fika med pistagemacron och italiensk glass på Skrapan (av alla ställen) så måste älgsteken tas om hand... daskas rejält och fördelas tillsammans med lite rotsaker, färska lingon och svamp... cocktailshakern måste få göra Terylene shirt samt Koskälla och musik fixas i ordning till matlagningsstunden.... och en massa gott rött vin hörrni!

Man måste ha bra musik när man rumstrerar om ordentligt vid spisen... för ni vet väl att det är musiken man lyssnar på som sätter rätt krydda i grytorna! Det får bli lite motown och en hel massa girlgroups när vi lagar älggryta... nu saknas bara Rudiegirl... da do ronronron da do ronron!

Soulfood baby... soulfood!

Poetisk mat...

Morbier
Ursprung: Franche-Comté, Frankrike.
En halvfast lite söt, mild och nötig ost med den karaktäristiska svarta randen av aska i mitten. Ursprunglingen var syftet med det svarta asklagret att skilja morgonmjölken från kvällsmjölken...
Hur vackert som helst...