Hej hej...

... helt ohämmat tittar vi på dessa ekivoka bilder och lyssnar på den här hääärliga sjannsången och sjunger med... dadadaaa-dabbadabbadamm-badadaaa-dabbadabbadamm...:

William fyller år!

Jag är inte bara dotter, syster och moster... jag är gammelmoster också!

Så ung... och så många titlar, tänker ni... jajjamensan, säger jag, det gäller att ligga i!

Grattis William!!!

Jag ger mig själv en award - det blir bäst så!

Det haglar en massa utnämningar både här och där... hit och dit... upp och ned... snart är det oscarsgalan också... men inte tänker jag sitta här och vänta inte... nej, det är inte min stil! I bakfickan ligger en utnämning och bränner... och DEN ger jag till MIG SJÄLV!

Jag utnämner mig själv till St. Bitch the fierce, the Lady of shameless sass!

Motivering:
För det första - jag är rödhårig och det borde räcka till vilka nomineringar som helst! Jag är duktig på att bjuda mig själv på glass och körsbärsvin när jag minst anar det och minst av allt behöver det! Att Canastaklubben har valt att härbärgera hemma hos mig säger väl allt... egentligen... hmmm... att ens motivera varför jag får denna award känns överflödig... jag tar emot den med stor glädje, enorm tacksamhet och hel oljetanker ödmjukhet... så från botten av mitt hjärta - TACK!!!

Det är MIN dag idag!!!

Hurra - Hurra - Hurra - Hurra!!!

Tack älskade mamma för sången på morgonkvisten...

Hade det varit sommar nu, så hade jag önskat att få gräva ner mig i ett sandtag i ett varmt härjedalen... och min enastående publik skulle bestå av min storebror och min morfar... de skulle sitta där och beundra min ekvilibristiska kunskaper i att gräva ner mig i sand! Deras häpna blickar skulle mötas medan jag obekymrat grävde vidare...


En liten, liten rödhårig gräver ned sig i sand framför sin hängivna fanclub...

... men nu går inte det eftersom det är vinter!
Då hoppas jag istället på att Canastaklubben har bakat massor av tårtor under sängen åt mig när jag kommer hem... och så passar jag på att bjuda på fotobevis som visar mitt allra första möte med någon ur Canastaklubben! Denne lille långörade krabat charmade mig så ofantligt mycket där och då, att jag på heder och samvete på livstid upplät utrymmet under min säng för långörats lilla "orden"... jag vet... det var dumt att totalcharmas på det där sättet... men jag var sååå ung... och långörat var så klippskt!!! Enligt säkra källor har jag hört att långörat sedan flyttade över till en ö full av gutar... inte så långt härifrån... där han startade en annan liten orden vid namn Rabbisklubben! Dessa mjuka och lena pajsare brukar rassla runt hemma hos Stella...



En rödhårigs första möte med någon ur Canastaklubben... hon totalcharmas av långörat... med ökända ödesdigra konsekvenser...

Stekt vs kokt turban

Stella föreslog en stekt turbobanan... och helt plötsligt som utskjuten ur en kanon dök den oefterhärmliga Fikatanten upp efter en lång frånvaro! Fikatanten kontrade Stellas stekta turban och svischade snabbt och elegant fram det framför allt bortglömda receptet på kokt turban ur rockärmen... för att sedan chocka oss alla med att INTE dela med sig av receptet på kokt banan, vilket i och för sig var tur, då varken Stella eller jag är speciellt förtjusta i det lilla bäret/grönsaken/frukten/barnmaten/apmaten - BANAN (med några få undantag precis som livet självt vilket alltid är helt absolutament ok)!

Jag vet att det låter som fantasier... men allt är absolut sant och ingenting annat! Varför skulle man ljuga om en sådan sak som recept??? Det verkar ju helt och hållet sannslöst korkat och fullkomligen skrattretande!

Idag...

... kom hägern flygande igen när vi gick där vid den lilla sjön... svävandes på sina strora gråa vingar... vädurskaninerna låg utslagna på mage med baktassarnas fotsulor mot oss... de var vita, lurviga och smutsiga... vi undrade om det verkligen var normalt att kaniner ska ligga så där med öronen hängandes ner ut över marken med ett förtjusande veck... jag ville verkligen bara hoppa in i hagen och dra dem i de långa, hängande, mjuka, lena och ekivoka (i min värld) öronen... men jag lät bli!

En vecka har jag jobbat nu... och jag är så jäkla trött... både i kropp och sinne... men det blir nog bättre nästa vecka... har man sagt det förr... men jag har ganska många sparade semesterdagar kvar som jag ska nyttja under hösten... åka bort... jeeezus... hilfe... gäsp!

I helgen ska jag äta surströmming med mon famillie... jag åker hemöver alltså... till de mörka bergslagsskogarna! Tänkte försöka komma ut i skogen och plocka svamp... och hoppas även på att det är någon auktion som vi kan besöka... jag känner ett skriande behov av att ropa högt och gällt:

- FEMTI KRONEEER OCH SLÅ MED KLUBBAN NU FÖR BÖVELEN!!!

... för någon pryl som jag inte visste att jag behövde... eller en Stig Lindberg som jag kan ha sönder så fort jag kommer innanför dörren hemma i Stockis igen... och så måste jag absolut hinna med att äta en bananbakelse på Elsa Anderssons konditori - allt annat vore löjeväckande pinsamt må jag säga!

Skillsmässa anbefalles!

Nu är måttet rågat... pricken över i:et har fått bägaren att rinna över! Jag orkar inte med mer nu... jag begär skillsmässa från mig själv!

Efter en underbar dag med snabb visit på en auktion, en fantastisk fotosejour vid en gammal hyttruin... en lyckad shopping i en antikbutik där jag bland annat köpte en Stig Lindberg Prunus (en smörask med lock för ynka 140 kronor!!!)... en underbar bananbakelse inmundigades på Elsa Anderssons Konditori och i väskan hade jag flera kilo älgkött med mig hem... så slutar det hela med att när jag kommer stånkandes in i hallen och lägger ifrån mig allt mitt bagage och pryttlar... så har jag sönder min nyinköpta Stig Lindberg!!!


... kras!!!

... nej... jag orkar inte med mig själv längre... kära nån, vem orkar med mig...!? Jag vill separera och det nu i rödaste rappet... det blir bäst för mig själv helt enkelt! Det betyder att jag från och med snart är singel och därmed öppen för gentila förslag!

Hamnade på Hambo!

Ja, det gjorde jag - hamnade på hambo! De bara dök upp där mitt i gatan, och jag som egentligen tänkt hoppa in i ett segelflyg på en provtur, men par efter par kom dansande förbi och jag blev som förhäxad! Såg första uttagningen, åttondelsfinal, kvartsfinal, semifinalen - och så missade jag finalen! Jag vet alltså inte vilket par som vann! Djupt bedrövad över att en bananbakelse på ett av sveriges bästa konditorier lurat bort mig från tävlingens crescendo får jag nu leva i ovisshet... var det par nummer 1, de unga tu med så vackra sommardräkter från Våland??? Jag hoppas det i allafall, men kanske får jag aldrig veta...

Nåväl - Elsa Anderssons Konditori i Norberg har i alla fall de absolut bästa bananbakelserna på den här sidan av ekvatorn, så vad är väl en finalplats i Engelbrektshambon!?

Hälsingehambon - Here I Come!