Ytlighet... et tu Maria!

Det är en decimeter snö ute... det är minusgrader... det är vackert och gnistrande och alldeles förljuvande... jag köper långa halsband med vita stenar och pärlor... i morse grävde jag fram en mjuk och skön - vit - angorakofta ur mina djupaste gömmor... vinter... vinter... vinter... jag besjunger den... jag yrar om den... jag insuper den med alla mina sinnen just nu! Jag älskar allt som är vitt... vitt... vitt... Vem behöver trösta sig med ytligheter som shopping när sinnena matas med dylika ljuvligheter?

I lördags gick jag ändå en tur på stan, efter mitt inköp av tre flaskor palestinsk jungfruelig olivolja, då jag är på jakt efter en snygg handväska för tillfället. Men vad är det jag köper... jo, ett par enorma solglasögon... någon längtar nog lite till våren ändå, stå med nosen mot solen och invänta nya fräknar... eller så var de bara snygga - solglasögonen alltså!

Åååh... jag vill stå mot en husvägg i solen som mamma alltid gjorde på vårvintern när jag var liten - jag tyckte hon såg så oerhört cool ut när hon stod där lutad mot vårat hus som en italiensk filmstjärna i sitt kolsvarta hår... iklädd en kappa, stora solglarror vilka täckte halva ansiktet och en smak av sicilianska apelsiner i form av en orangefärgad basker... suktandes efter värme och lapandes vårvinterns stärkande solstrålar! Jag minns att jag stod och kikade på henne och tänkte... - Så där ska jag också stå och lapa sol när jag blir äldre... så sprang jag vidare...

Idag tänker jag i allafall gå och införskaffa mig en matchande handväska, för jag tror jag har hittat den... handväskan med stort D (eller stort H... det beror på hur duktig man är på sitt alfabet!)! Men det är svårt eftersom väskor tydligen ska vara fula nu förtiden - är jag så svår att behaga...!? Ja... jag är tydligen inte mer deep and profound than that...! Men jag lovar... jag ska aldrig mer skriva något om väskor och solglasögon... I may be consuming... men skriva om det... det ska jag försöka låta bli!