Eldgrisens år!
Det här året är gott... det är kreativt... det är ljuvligt på alla sätt... det är en eldgris (en eldsjäl!) ute på vandring detta år... kan det ha med saken att göra!? Det kanske är eldsjälarnas år... vi som brinner... brinner för vad som helst... brinner för så mycket att det både räcker och blir över... Jag har redan tjatat med flera av er om detta, men det är verkligen så...!
Titta bara på den globala miljödebatt som helt plötsligt tas på allvar (tja, inte i Sverige då!). Men även rent privat, för min egen del... all min kreativitet är tillbaka... den har gått på sparlåga i drygt ett år nu... men nu är den lilla älsklingen tillbaka och allt är som det ska! I'm up for anything... anything...!
Jag seglar lite hit... lite dit... och i detta nu missar jag att höra av mig till några av er... men i vanlig ordning, det är ingen fara... jag snedseglar bara lite grann, eller som Harry Brandelius sjöng så vackert i visan om gamla Nordsjön som svallar och brusar...:
"Men det är så skönt när man får lätta ankar...
och sticka ut på böljorna de blå...
när vi passera Doggers bankar,
från fiskeflottan en hälsning vi få.
Varhelst en svensk sjöman på jorden vankar,
han har Nordsjön i blodet ändå,
därför hälsar han glatt med ett kraftigt HURRA!
Den gungande Nordsjön blå..."
Det händer att jag blir så uppslukad av något... uppslukad!... att allt annat hamnar lite i kölvattnet... men jag styr aldrig långt bort... jag står alltid att finna... där blommorna luktar gott... och fåglarna tvättar sina magar i nysinglad snö...
Fann ni någon logik i detta...?
Det gjorde jag...!
Titta bara på den globala miljödebatt som helt plötsligt tas på allvar (tja, inte i Sverige då!). Men även rent privat, för min egen del... all min kreativitet är tillbaka... den har gått på sparlåga i drygt ett år nu... men nu är den lilla älsklingen tillbaka och allt är som det ska! I'm up for anything... anything...!
Jag seglar lite hit... lite dit... och i detta nu missar jag att höra av mig till några av er... men i vanlig ordning, det är ingen fara... jag snedseglar bara lite grann, eller som Harry Brandelius sjöng så vackert i visan om gamla Nordsjön som svallar och brusar...:
"Men det är så skönt när man får lätta ankar...
och sticka ut på böljorna de blå...
när vi passera Doggers bankar,
från fiskeflottan en hälsning vi få.
Varhelst en svensk sjöman på jorden vankar,
han har Nordsjön i blodet ändå,
därför hälsar han glatt med ett kraftigt HURRA!
Den gungande Nordsjön blå..."
Det händer att jag blir så uppslukad av något... uppslukad!... att allt annat hamnar lite i kölvattnet... men jag styr aldrig långt bort... jag står alltid att finna... där blommorna luktar gott... och fåglarna tvättar sina magar i nysinglad snö...
Fann ni någon logik i detta...?
Det gjorde jag...!
Etiketter: Lyxbohemen svammlar i skägget
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home