onsdag, februari 21, 2007

Sonya Hedenbratt

En vän och jag lider av samma åkomma - att hela tiden tro att fel person har kilat vidare... för att sedan chockeras av att personen i fråga dyker upp på tv i sin mest levnadsglada prakt... eller motsatsen... att en person verkligen har tutar runt hörnet - vilket kan vara lika chockerande det när man väl kollar upp hur det står till med hälsan för personen i fråga...(hängde ni med i resonemanget här!?) Den senaste personen som kommit upp är Sonya Hedenbratt... som, visade det sig, jobbat med några av mina stora husgudar - Beppe Wolgers och Hasse & Tage. Så i vanlig ordning har jag luskat fram informationen... och följande är hämtat från wikipedia:

Sonya Hedenbratt, född 4 mars 1931 i Göteborg, död 5 april 2001 i Göteborg, svensk jazzsångerska, skådespelerska och revyartist.

Sonya föddes på Fjällgatan 16 i stadsdelen Masthugget i Göteborg. Jazzen fick hon tidigt i blodet, främst genom sin bror, Östen Hedenbratt, som var musiker. Det var han som tog med Sonya till dansstället Kungshall där hon som 17-åring gjorde sina första scenframträdanden. 1951 vann hon en sångtävling och blev korad till Göteborgs Doris Day. Hon fick en pokal och en hundralapp. Sedan följde framträdanden med Malte Johnsons orkester innan Arne Domnérus lockade henne till Nalen i Stockholm. Men Sonya trivdes aldrig i huvudstaden och återvände ganska snabbt till Göteborg. Hela sitt liv blev hon sin hemstad trogen och kom att bli något av en symbol för det "goa Göteborg". Hon återkom till Stockholm för kortare gästspel då och då. Hon hoppade in för Monica Zetterlund i Hasse och Tages första revy Gröna HundGröna Lund 1962, det var där hon sjöng så smäktande om stockholmsförorten Rågsved. Samarbetet med Hasse och Tage fortsatte i revyerna Konstgjorda Pompe 1963 och Gula Hund 1964. Hon var även med i deras första film Svenska bilder. Hon spelade i Beppe Wolgers kabaré Farfars gladbarn på gamla Hamburger Börs och visade prov på sin härliga göteborgshumor i TV-serien Partaj.

Jazzen gjorde Sonya erkänd som artist, men riktigt folkkär blev hon genom TV-serierna Jubel i busken och Låt hjärtat va me tillsammans med Sten-Åke Cederhök. Sonya och Sten-Åke blev företrädare för den folkliga humorn som kallades buskis. Dom showade tillsammans på Valand i Göteborg, turnérade i folkparkerna, spelade revy på Lisebergshallen och på Berns i Stockholm. Det var i Jubel i busken som Sonya sjöng om Sofie Propp och Min karl lelle Richard, den förstnämnda låten hamnade till och med på Svensktoppen 1969.

Sonya Hedenbratt var även en skicklig skådespelerska. Hon spelade moster Emma i Ingmar Bergmans mästerverk Fanny och Alexander 1982, medverkade i TV-produktioner som Blå gatan, Mor gifter sig och Taxibilder. Under 1980-talet var hon programvärd för TV-serier som Sonya med Y och Jazzmormor. På 1990-talet turnérade hon med en jazztrio under ledning av kapellmästaren Sven-Eric Dahlberg, Sonyas ständige följeslagare under många år.

Sonya ansåg sig aldrig vara någon stor skivartist och därför blev det rätt glest mellan grammofonskivorna. Hennes första LP kom 1968 och innehöll engelska musichall-melodier med svenska texter. Hennes första riktiga jazzplatta kom inte förän 1978. 1989 samlade hon sina jazzvänner och spelade in albumet My best friends och 1992 kom göteborgsskivan Mamma Blå med texter av Viveca Sundvall. Hon bestämde sig för att dra sig tillbaka från rampljuset 1999 och avtackades av vänner och artistkollegor med en stor hyllningsföreställning på Lorensbergsteatern i Göteborg.

11 Comments:

Blogger stationsvakt@gmail.com said...

Jag har exakt samma problem. Trodde länge att Sune Mangs levde och frodades.

onsdag, februari 21, 2007 12:27:00 em  
Blogger Maria said...

Jaha, en till... är Sune Mangs död menar du!? Jag som gick och gnolade på hans dänga "Någonting att äta... någonting att dricka" häromdagen.

Andra personer vi undrat över: Pekka Langer(död), Lennart Swahn(?), Hasse Ekman(död) samt Sif Ruud(?)...

onsdag, februari 21, 2007 12:47:00 em  
Blogger Stina said...

Men Sif Ruud lever väl ändå? Jag trodde att Alice Timander var död, men sen kom ju filmen och tv-sofforna så nu är hon på benen igen.

onsdag, februari 21, 2007 2:17:00 em  
Blogger stationsvakt@gmail.com said...

Lennart Swahn lever (tog jag nyss reda på).

onsdag, februari 21, 2007 2:20:00 em  
Blogger Maria said...

Stina: Alice Timander borde nog vara död, men har operarat in en motor i magen som gör att hon brummar på outtröttligt!

Johnny: Just ja Swahn levde ju!!! Börjar få svårt att hålla koll på de som man redan vet hur det står till med!!!

Så hur står det till med följande personer: Martin Ljung (fast jag tror att han lever!), Jokkmocks Jocke, Hagge Geigert, Harry Brandelius och sångaren i Stranglers - Hugh Cornwell...?

Sedan fick jag skäll idag när jag sa att jag tyckte att Sune Mangs verkade så ung och spjuveraktig! Han var tydligen både gammal och slajmig (och död!) fick jag höra då...!? Stackars människa!!! Det var väl inte så hemskt längesedan som Söderkåkar spelades in påstod jag... och blev utskälld ännu en gång och det visade sig att det visst var 1970 - och visst det är ju ett tag sedan måste jag erkänna!

onsdag, februari 21, 2007 11:01:00 em  
Anonymous Anonym said...

Tack för informationen om Sonya! När jag var liten fanns en handfull personer som jag minns att jag var mycket fascinerad av, dom hade utseenden som klart skilde sej från mängden, och samtidigt en enorm pondus. Kan inte komma på några sådana profiler idag, och vet inte heller om dom skulle ha nån chans i dagens utseendefixerade värld. Till dessa profiler hörde iallafall självklart Sonya Hedenbratt, samt Sune Mangs (salig i åminnelse), Rock-Olga (död? lever? minns nån henne?) och sist men inte minst Julia Caesar!

För övrigt kan jag komplettera med att Martin Ljung lyckligtvis fortfarande är i livet, medan däremot både Jokke och Harry numera sjunger om fjäll, forsar och gamla Nordsjön nån annanstans än i DENNA värld.

Och redan på 30-talet (eller var det 40-talet?) framfördes klassikern "Någonting att äta, någonting att dricka" av Karl Wehle. En härligt stompig version där Karl med sin MYCKET mörka röst på slutet jazzar loss i nån sorts pratsångimprovisation som höjer stämningen på ALLA partaj!

onsdag, februari 21, 2007 11:43:00 em  
Blogger Maria said...

Herr Stetson: Du frågade - du får svar! The Lady still sings the blues...

Rock-Olga: egentligen Birgit Magnusson (född Jacobsson), född 1940, en av Sveriges första rockartister på 1950-talet. Under 1970- och 1980-talet ingick hon i gammaldansgruppen Hafvsbandet.

Saxat från Arbetarbladet i Gävle (som förövrigt huserar på Hattmakargatan!) 2006-02-24:
"I somras körde jag förbi Rock-Olgas och min mötesplats i Skutskär. 26 kilo av henne var borta och jag kände inte igen henne. I onsdags kväll kunde jag ha missat henne igen. Om hon inte hade sms:at och förvarnat. För av tåget steg en lång smärt dam i fotsid päls - och jeans.
- Nu väger jag bara 75 kilo, kan ha jeans och orkar stå under en hel show utan att få ont i ryggen, säger Birgit, som hon ju är döpt till, Jakobssonstösen från Muréngatan i Gävle, som blev Rock-Olga med hela svenska folket när hon var 16 år.
En särställning som bara blivit starkare för varje år som gått. Vilket inte vill säga lite eftersom hon jobbat inom showbiz i nära 50 år nu."

Hon lever alltså... kliver av tåg lite här och där, hänger med i tekniken och sms:ar som den värsta ungdom men med minskat midjemått och pälsbeprydd!

Apropå Harry Brandelius!
Tur ändå att Harry hann göra en remakevideo av Gamla Nordsjön innan han trillade av pinn... det var en riktigt rolig och fin video med galna vinklar och en galen Harry i högform! Hittar den inte på youtube... men Harry kanske har en egen myspace-sida där den ligger länkad med lite tur!

(vet inte om du läst det redan, men du har en fråga under din fråga ang Sonya Hedenbratt... yes or no!?)

torsdag, februari 22, 2007 5:11:00 em  
Anonymous Anonym said...

Ojojoj, vad ska man med övriga uppslagsverk till på nätet, det räcker ju att gå in på Dewdrops of my mind! Och Rock-Olga lever...undrens tid är inte förbi!

Visst var det Måns Herngren som gjorde den där videon? Eller minns jag fel?

OK, ska kika på frågan!

torsdag, februari 22, 2007 7:36:00 em  
Blogger Maria said...

Jo, Måns Herngren flimmrade förbi i mitt minne ang videon... var med i programmet "Förspelet" om jag inte minns fel... eller var det i "Tutti Trutti"...?

Tja, jag är ju bibliotekarie till yrket... så jag är liksom född till att söka information. Jag är en outtömmlig källa av viktigt vetande!

torsdag, februari 22, 2007 9:38:00 em  
Anonymous Anonym said...

Apropå Sune Mangs... i somras (juni 2006) spelade Anders Eldeman honom i ett Melodikrysset-program i en underbar kuplett som hette "Härligt, härligt härligt - men farligt, farligt" (INTE Björn Skifs dängan) som var HELT underbar... har försökt fått tag på den på ep/LP nånstans men icke.. Säg varför finns det inte en samlings CD med Sunes bästa?!?!?! (typ 2 CD)... e juh ett helgerån att det inte finns.. han medverkade ju också mycket i TV och på Berns också, för att inte tala om radio.. måste finnas MASSOR. Tills dess: lyssna på radions program Da Capo och Melodikrysset... där dyker många örhängen upp...! (och ladda med ett hederligt kassettband att spela av med, om ni inte är så fiffiga att ni kan rippa streamljud i datorn ;))... Mer Sune å Sonya å Stig Grybe å Martin Ljung å Brita Borg å Sten-Åke å Ernst-Hugo å Östen å.... *suckar uppgivet*

lördag, mars 10, 2007 1:00:00 fm  
Blogger Maria said...

Tack för tipset Hedwig! Visst saknar man de där gamla stötarna... kommer ihåg Sunes dänga! Jag tror också att det kommer att ges ut mer gammalt svenskt material på cd, men tills dess får man snoka runt lite här och lite där... Annars har jag hittat mycket på Tradera... ska så småning om föra över till cd, men har inte ork till det ännu!

lördag, mars 10, 2007 4:27:00 em  

Skicka en kommentar

<< Home


eXTReMe Tracker
website counter