Mina vuxenpoäng...

Det blev en lite uppdaterad version här på morgonkvisten... ibland har man så mycket man vill säga... allt rinner inte över mig med detsamma utan det kan komma lite så här i efterhand!

Jag har sett det här testet lite här och där nu... och till slut faller man dit... man blir lite för nyfiken och vips så klickar man i små rutor... fyller i olika svarsalternativ... svarar på frågor...

Själv ser jag mig som en treåring i en 90 årings kropp... jag har åtminstone alltid sett mig själv som lite yngre och barnsligare än jag i verkligheten är... som en bångstyrig och trulig tonåring i en med en 90 årig tants knän och en 5 årings syn på djur och natur... jag är oerhört svår att imponera på eftersom jag inte imponeras av det som andra imponeras av men det är otroligt lätt att få mig att skratta... då jag kan skratta åt i princip allt!

Men nu har jag fått svart på vitt... jag är inte mognare än en 32 åring... och jag vet inte om det är bra eller dåligt eller kanske ingenting! Själv tycker jag nog inte att bitarna fallit på plats först nu, ja det började vid 30, något som jag uppmärksammade vid 35 och nu vid 40 är jag barnsligare än någonsin men med en distans som faktiskt inte kommer förrän vid 40 - det är ingen myt. Man tror att man vet så mycket, men det gör man inte visar det sig... så får man skämmas lite grann för sitt sk vuxna beteende man haft mellan 20 - - 40, men den nyvunna klokheten och distansen förbjuder längre självåthutningsperioder...

Jag vill INTE vara yngre än jag är rent fysiskt och erfarenhetsmässigt... men i själen är jag alla år jag hittils levt och jag har inga problem med att snabbt locka fram den där 5 åringen, 13 åringen eller 32 åringen i mig... Däremot tycker jag att åren mellan 20 - 30 var en ren transportsträcka fyllda med studier och med en tydlig tanke om vad jag ville göra med mitt liv... det försvann när jag var utbildad och började jobba med det jag ville... utbildade mig sedan igen... började jobba med det jag ville ännu en gång... och nu då...vad vill jag egentligen göra nu... egentligen...?

Jag vill mest av allt leka och syssla med vetenskapliga och konstnärliga projekt som faktiskt inte hjälper någon på det globala planet... jag är ett egoistiskt litet barn helt enkelt... på 40 vintrar... med ont i knäna som en 90 årig tant...

Tja... fast jag är rätt nöjd med mitt liv och min ålder. Saknar åldersnojor och älskar mina nyfunna skrattrynkor och tittar med välbehag på mina små veck i pannan! Och man är väl inte äldre än man gör sig...

Så... hur gammal är du då... lille vän?
Testa dig här!