Jag är som mest förtrollande på hemmaplan...

Kan man längta hem lite för mycket... ?

Jo... så är det nog må jag erkänna... jag är en extrem hemmakatt - eller har blivit kanske är mer korrekt...

Jag har varit en flaxande jeppe i ett ständigt föränderligt landskap... åkt hit och dit och låtit landskap förändras utanför fönstren... åkt buss, tåg och flyg... korsat olika breddgrader... låtit naturen ta mig till sitt sinne - vilket det nu råkat vara...

Men helt plötsligt, fast under en något liten men dock betydelsefull tid, så har jag bara fått nog av att åka runt med en väska i min ena framtass och en stor påse i den andra... jag ääälskar att vara hemma... älskar!

Och jag älskar att jag älskar att vara hemma!

Jag ääälskar min säng... den är stor och lagom mjuk... med två täcken och fyra kuddar - preciiis som jag vill ha det... jag är ju en prinsessan på ärten... får blåmärken i själen om jag ligger obekvämt... jag är svår att behaga... men förtrollar lik väl... precis som jag lätt låter mig förtrollas och förvillas med välbehag...

Men hemma är jag absolutley bedazzeling (ja man får faktiskt hitta på egna ord, det fååår man!)... ja, nuförtiden är jag som ljuvligast när jag är hemma... kom... kom över... kom och hälsa på... jag är snart hemma igen... och då är jag som bäst...

I morgon är jag hemma igen... hemma... och kan krama om mina kuddar och mina täcken... innerligt... tända rökelse och sätta på musik... och krama mina täcken och mina kuddar...

Men alla som jag åker och hälsar på... jag är så tacksam över att jag får komma - och jag ääälskar er innerligt... innerligt älskar jag er!