fredag, februari 22, 2008

Det doftar sol och vind...

Friska och solkyssta, opakfärgade leende vågor tumlade härligt gnaffsande kring i vattnet mellan södermalm och gamla stan när jag åkte över bron med t-banan i morse...

De gav yrsliga löften om en ny tid... och ett vemodets sträng slog an en ton om att lämna... gå vidare... och att börja om...

Etiketter:

5 Comments:

Blogger Unknown said...

Börja om från början
Börja om på nytt

[Sven-Ingvars]

fredag, februari 22, 2008 9:35:00 fm  
Blogger Maria said...

Luxor: Ja, bland bara måste man...

fredag, februari 22, 2008 12:40:00 em  
Blogger Gudrun said...

Varför ska man sörja tider som har flytt

fredag, februari 22, 2008 3:05:00 em  
Blogger stella sweden said...

ojoj...är sååå lycklig, livet leker för att jag KAN, JAG KAN, JAG kan!!!Puss järrtatt

darlingens blogg

fredag, februari 22, 2008 6:29:00 em  
Blogger Maria said...

Ja, här sörjs inga tider som flytt... det talade jag ju så myyystiskt om i inlägget vid namn "Monorock"!... men det kan vara svårt att tyda alla dubbelbottnar som jag kastar ur mig här på bloggen!

Jag kan jag med... kan-kan-kan... och jag KAN avstå!!! Frågan är bara varför!? Och då svarar jag DÄRFÖR!!!

lördag, februari 23, 2008 10:22:00 fm  

Skicka en kommentar

<< Home


eXTReMe Tracker
website counter