I förrgårkvällerikvällskvisten...

... lyste stjärnorna så vackert klart och tydligt här i gamla eken... de brukar inte synas så bra här i den illuminerade storstan - det är trist... och det är något jag saknar från min uppväxt "på landet"!

Hmmm... jag blir alltid lite sorgmoden i hjärteroten när jag tittar på stjärnorna... men jag kan inte låta bli... att bliga på de där sötnosarna där uppe på himlavalvet... de är så vackra... och de ställer allt i ett perspektiv... och man börjar längta... ja, min själ... man börjar längta...

... efter allt!