Va!? Har hon slutat med lunchpromenaderna...

... till de där hängörade jättekaninerna här borta i nationalstadsparken???

Nja... sist när jag gick dit så... tittade fåren så konstigt på mig... fjällkossan råmade som en mistlur vilken även tjänstgjorde som brandlarm - stötande skriiin som punktmarkerande varningar, kalven hade precis bajsat en rejäl hög som det rykte utav... en snuskhög vilken han stod och blängde glosögt och nyfiket på dock en bekväm bit bort från själva stanken... en kråka satt mitt på den rykande bajshögen och käkade på densamma.. och när jag till slut stod och lutade mitt ansikte ner i kaningården så var det som om vårkänslorna sprungit ut i den fullaste blom och frivolaste form!!!
(ni vet vad jag menar - vissel, vissel, vissel...)

Näe, det var ingen skön känsla som spred sig i min kropp... snarare en skräck... inte helt olik den skräck man kan känna när man tittar på en obehaglig film... men naturen är ingen Disneyfilm!

Stimpan!!!
Ingenting är sig likt sen du försvann!!!