Mmmmm... Madrugada...!

Jag har i några år gått och sugit på det vackra ordet - Madrugada...
Har inte tagit reda på vad det betyder utan bara njutit av att för mig själv uttala det i en långsam utandning...

Jag gick precis in till min vän Elisabet och råkade säga Madrugada högt mitt i vår konversation och vi började spåna i vad det kunde betyda... Jag gick och slog upp ordet och till min glädje var betydelsen lika vacker som ordet är skönt att säga och höra...

Madrugada är spanska och betyder:
natt (mellan natt och gryning), gryning, dagbräckning, på småtimmarna, på morgonsidan, i gryningen (dagsbräckningen)

Elisabet tar fram den bok hon just nu läser - Ola Wikander - I döda språks sällskap, och läser högt för mig följande stycke:

"Att riktigt förstå en alldeles särskilt invecklad och elegant böjningsform kan faktiskt vara en nästan oanständig njutning. Just ögonblicket när man inser att ordet man har framför sig är en första personen dualis prekativ av kausativstammen av en viss verbrot (eller vad det nu kan röra sig om) kan fylla en människa (eller åtminstone mig) med fullständigt äkta glädje."

Ola - du och jag skulle ha mycket att prata om!
Och vilka underbara vänner man omger sig med - Mmmmm Mumsiga!