Feministiskt vänsterprassel!

Jo, det var vad en av mina vänner behövde... och jag hade fått fribiljetter - så bums iväg till stadsteatern för att titta på "Jösses Flickor - Återkomsten". Min vän ska recensera denna pjäs på sin blogg har hon lovat och därför tänker inte jag gå händelserna i förväg - utan inväntar en viss Truckerstekarinneborgarbrackas betraktelser... det blir mer spännande så!

Susanne Ostens politiska pjäs sattes upp 1974 på Unga Klara. Då var många kvinnor hemmafruar och fri abort hörde inte till kvinnans rättigheter! Susanne var själv med i Grupp 8 vilka kämpade för mer makt, NEJ till familjeslaveriet, daghemsplats för alla barn samt halva makten - hela lönen och ett rungande NEJ till underordnadhet!

Pjäsen var 4 timmar lång, men det berättade inte jag för min vän förrän vi satt och mumsade på varsin Caesarsallad med kräftstjärtar på kulturhusets bistro!

- "FYRA TIMMAR!!???"

Utbrast min vän och jag log, tittade henne djupt i ögonen och svarade mitt i smajlet:

- "Jaaa... oj, berättade inte jag det för dig, jo den är fyra timmar förstår du... men det kommer att gå fort... och det ju inklusive paus!"

Jag kan bara säga att Monica Dominique är en mästare utan like när hon groovar loss på piano/orgel!

Några tankar som kom till mig i detta nu:
Min farmor och mormor föddes under en tid då kvinnor inte hade rösträtt och inte hade rätt till fri abort!!! Jeeeezus! Kvinnlig rösträtt infördes 1924 i Sverige, vi var det sista av de nordiska länderna som införde detta... det har inte ens gått hundra år...! Fri abort infördes 1975... då var jag 8 år gammal...!