Twenty, twenty, twentyfour hours ago...

Veckorna före semester... midsommar om några dagar... kroppen och hjärnan vill inte alls fokusera på nödvändiga ting... nope... jag tänker mest på fem veckors ledighet just nu!

Jag har blivit bjuden till de mörka bergslagsskogarna på midsommar... blommor och vin... humlor och bin... dialekt med tjockt "L"... hängmattor sköna... där tänker jag gunga med några blommor i håret och vinglaset i min ena tass...

Det låter ljuvligt men kan sluta i katastrof!
Alla andra har bokat biljetter hit och dit... det hade inte jag... och nu helt plötsligt så insåg jag att om det ska gungas och blommas och skvimplas vin och pratas med tjocka "L", så måste en tågbiljett till gamla hembygden köpas NU - i rödaste rappet - pronto!

Vägen över Avesta - fullbokad!

Om vägen över Avesta är fullbokad... så måste jag åka en annan väg... och den vägen är inte så rolig... det funkar, jag kommer ju fram... men över Avesta så är det lite småmysigt och nice då jag får återse en liten glims av min gamla hemvist Uppsala... inga byten... det tar en och en halv timme...

Det andra alternativet är via en mellanstor industristad där mina tonårsminnen väcks till liv... ni vet... konserter och kärlekar i början av 80-talet, konstutställningar och refuseringar i slutet av det samma... jo, jag har haft med några linoleumtryck och oljemålningar på en utställning i den där staden för exakt 20 år sedan, ja och sedan blev jag refuserad på en vårsalong samma år! Ja ja, allt det där var under min oerhört livstörstande konstnärliga period...

Ok, jag fick tag på en biljett och måste alltså ta tåget över ovan nämnda memorylane... sedan byta till ett lokaltåg och åka med kreti och pleti... ni vet lite kepskillar som brölar och fnissande tonårsbrudar med för kletig mascara och korta små linnen som umgås med kepskillarna... det skriks och väsnas och tanten med lilla hunden blir rädd och jag måste knalla upp till de alltför kaxiga kepskillarna och förkortalinnenbrudarna och be dem dämpa sig eftersom lillahundtanten blir lite shaky.

Jag möts av gutturala läten som påminner lite grann om:

- "Mäh vah!"
- "Vasaru?"
- "Ööööh... !"
- "Men vafan är ditt probLem dåh?"

Men jag tar det... ler lite vuxet och säger:

- "Jaja killar och tjejer, what ever... men om ni kunde ta och dämpa er lite, lite, un petit (här nyper jag ihop min tumme och mitt pekfinger för att förtydliga vad jag menar...) vi har inte betalt pengar för att höra erat gorillasnack, ok... capishe!?"

Ja, ni förstår va... resan slutar i slagsmål och jag måste hoppa av tåget i farten och ringa efter någon som kan hämta mig mitt i badland...

... näe... ni fattar att jag skämtar va!?
Det finns ingen gammal tant med en liten hund på tåget... det är helt enkelt jag som vill att kidsen ska skärpa till sig, borsta smulorna ur skägget, vattenkamma luggen, ta på sig en tröja som täcker magen, sluta skrika och uppföra sig som folk...

Men huvudsaken är att jag har min biljett... jag ska hemöver och fira midsommar med nära och kära - det ska bli alldeles förljuvande!