Ingmar...

... är borta... finns inget att säga... inget att skriva... alla andra har redan gjort det medans jag har varit borta och rökt cigarr i en mellansvensk stad... jag hedrar honom genom att döpa min ur-snygga röda och vitprickiga slips till Ingmar! Passar bra tycker jag, då slirren är inköpt i en herrekiperingsaffär med just namnet Ingmar...

Tack för filmerna, pjäserna, dramatiken, dina ord, din integritet. Den första filmen jag såg var Viskningar och rop när den visades på tv någon gång på 70-talet... jag blev oerhört tagen och mycket mycket rädd - det var så mycket jag inte förstod men den berörde mig på det största allvar och djup och har stannat kvar i mitt medvetande sedan dess! Annars är Smultronstället och Det sjunde inseglet mina favoriter...

Tack... extra, extra mycket för din fantastiska uppsättning av Trollflöjten från 1974 - den gjorde mig fullkomligt upp över öronen kär i Håkan Hagegård som Pappageno i gröna tajts och panflöjt i högsta hugg... jag var 7 år gammal...

Tack för allt Ingmar och välkommen i mitt liv Ingmar!