Walk on By!

I natt klockan 02.42 vaknade jag av att det knackade på dörren... först tänkte jag inte öppna, men knackningarna blev mer och mer invecklade för att till slut utmynna i en gammal Burt Bacharachmelodi... och när jag till slut hörde slingan av Walk on By så var jag tvungen att gå upp och öppna dörren för att se efter vad som i hela fridens namn stod på!

Jag virade täcket runt kroppen och hasade iväg ut i hallen... kikade ut genom titthålet men såg ingenting... knackningarna fortsatte... jag öppnade...

Där på golvet nedanför dörren satt denne jeppe med tassen knackandes mot dörren samtidigt som han gnolade: - I just can't get over losing you... and so if I seem broken and blue... walk on by, walk on by...

Något förvånad hasplade jag ur mig: - Men kära nån... vem är du och vad i hela fridens namn håller du på med!?

Mopsen med det något bisarra utseendet stirrade stint på mig och väste ur ena mungipan:
- Tjena, jag är ju här för att spela kort... jag blev tillsagd att Walk on By var den hemliga knackningen för att bli insläppt, var det fel sång... är det Do you know the way to San José kanske... men vem är du med så ruffsigt rött hår iklädd en jättekåldolme om jag får fråga... var håller Canastaklubben hus... har jag gått fel!?

Ok, doggisarna och kusarna har återupptagit sin nattliga verksamhet i min lägenhet och det är tydligen nya medlemmar denna säsong... jag antar att jag går en rumblande och tumblande höst till mötes! Jag släppte in den lille märkliga jeppen och sa: - Om du går rakt in och till vänster så hittar du förmodligen resten av gänget under bordet i rummet...

Jag fick ett: - Tjipp sötnos! till svar och en något skrämmande men dock uppskattande blick av den tuffsiga mopsen - jag antar att han tänkte på kåldolmar! Jag luffsade åter tillbaka till sängen och somnade till ljudet av ett galet tok-fnissande, klirrandet av små portvinsglas, flärpandet av en kortlek som blandas samt prasslandet av sedlar... Canastaklubben is back!