Moi... illy nuit...

Jag är så groteskt nyfiken på vissa sökningar här på bloggen... vulgärt nyfiken... vem, vem, vem... och vad, vad, vad... vem är det du känner i min bekanskapskrets... vem, vem, vem... och hur, hur, hur... ? Fast egentligen så vet jag redan vem, vem, vem... men följdfrågan blir dock densamma: vem, vem, vem... ?

Är mina ord dina nätters månsken... bildar mina ord din nattliga vintergatas Cassiopeia... ord som du slickar i dig som det pudrade sockret från en marshmallow... ? Ja, det hoppas jag naturligtvis... och jag har mitt magiskt glimmande glitter... något jag även beströr de okända med!

Nyfiken är jag... som hundvalpen som precis lärt sig skutta fram... skuttar fram till allt... biter lite lätt med sina vassa valptänder... biter lite för hårt eftersom man inte lärt sig hur vassa tänder man har som valp... man vill ju bara veta lite mer än sekunden innan... lära sig... och stilla sin nyfikenhet... sin hunger...

Själv sitter jag fortfarande i en mörk bergslagsskog... ett halvt dygn till... och längtar hem, hem, hem...

Gemensamma bekanta... det är vår gemensamma nämnare... vi har någon gemensam du och jag... du vet hans namn och jag vet detsamma... frågan är bara vem, vem, vem... är du?