En av världens vackraste sånger:

Vicky Leandros - L'amour est Bleu, 1967

Låten var Luxemburgs bidrag till Eurovison song contest 1967. Personligen tycker jag bättre om versionen med Claudine Longet... ni vet, hon som sjunger så vänt i filmen Oh, vilket Party! . Jag har oerhört svårt för kvinnor som sjunger som små flickor, det blir något inbicillt och infantilt över det hela som frammanar en obehagskänsla hos mig... men Claudine kommer undan med det - faktiskt - och produktionen i hennes version gör låten mer rättvisa då essenserna accentueras och allt bara glimmar till... man får sväva på den stjärnbeströdda vintergatan med händerna snuddandes månens rund och känna pirret i magen av bitterljuv kärlek i exakt 3 minuter... kärleken är inte röd... den är blå...