Var är Scott Walker när man verkligen vill kramas.. ?
Igårkväll när jag åkte hem från jobbet, och tunnelbanan gick över bron i gamla stan, stod solen lågt, eller... den snarare låg... låg som ett stort runt guldägg strax ovanför västerbron...
Jag vände nosen rakt emot ljuset och tittade rakt in i det glödande guldägget - ja, ja... jag vet att man inte fååår titta rakt in i solen... men det var ju ingen sol, det var ett guldägg!!!
Ett glödgat skimmer låg över riddarfjärdens vattenspegeln och solen speglade en vacker solgata... det doftade guldglitterbeströdd mossa... guldglimmande skogsstigar... nya guldborderade ullvantar... och i magen kände jag en liten höstglöd... det där bitterljuva... lite ödesmättade... ensamma...
Jag vände nosen rakt emot ljuset och tittade rakt in i det glödande guldägget - ja, ja... jag vet att man inte fååår titta rakt in i solen... men det var ju ingen sol, det var ett guldägg!!!
Ett glödgat skimmer låg över riddarfjärdens vattenspegeln och solen speglade en vacker solgata... det doftade guldglitterbeströdd mossa... guldglimmande skogsstigar... nya guldborderade ullvantar... och i magen kände jag en liten höstglöd... det där bitterljuva... lite ödesmättade... ensamma...
Etiketter: små och STORA tankar, årstiderna
3 Comments:
Du är mindful, kvinna! Och var Scott Walker är får jag återkomma om...även om du inte verkar behöva honom...du har ju guldägget, på din näthinna...
Flåååt...jag lånade honom ett litt tag bara...du får genast tillbaks hann!
... jag blev bara så jäkla sugen på att krama på honom just där och då...
Skicka en kommentar
<< Home