Tecken på ofogad och ologisk stress...

Att bli helt hysterisk när man inte hittar den lilla flärpen på handväskans dragkedja... åååh nej, den har ramlat bort!!! ... och vidare piska upp en hysterisk självsuggestion där jag verkligen inser att jag aldrig mer kommer att kunna ta mig in i min lägenhet (eftersom nycklarna är "inlåsta" i väskan som jag aldrig mer kommer att få upp!!!) ... och att jag måste skaffa nya bankkort (eftersom korten är "inlåsta" i väskan som jag aldrig mer kommer att få upp!!!) ... och någon kommer att sno min identitet (eftersom både mitt pass och mitt pinsamt utgångna leg är "inlåsta" i väskan som jag aldrig mer kommer att få upp!!!)...

For crying out loud woman - det är ju bara att slita upp väskan om så nu är fallet!!!

Ja... jag vet... jag kan inte heller förstå logiken i detta hysteriska resonemang som flimmrade runt i min hjärna under bråkdelen av några sekunder där jag blint stirrade på min handväska och förgäves försökte hitta dragkedjeflärpen!!! Men jag försvarar mig med att det händer nog de flesta då och då. Mitt ex till exempel, han vaknade en morgon och skrek hysteriskt att han "tappat armarna!!!" under natten eftersom han varken kände dem eller såg dem... i själva verket hade han sovit med armarna ovanför huvudet och där låg de kvar när han vaknade - helt avdomnade! Jag lugnade ner honom och sa att armarna fortfarande fanns kvar på hans kropp, och om han tittade upp mot kudden så skulle han se dem igen...

So darlings... This I know - I'm not alone in this madness!