Det börjar lukta lite för surt och ruttet på Konstfack... ät några plommon och gå på toaletten så ska ni se att det känns bättre!

Konst är allt och inget... jag gick själv en tvåårig estetisk linje efter gymnasiet och är obotligt beroende av att skapa med både hjärna och händer, i de flesta former och material... men att söka vidare till en konstskola kändes aldrig aktuellt för min del... jag fick en känsla av en viss anal bajsnödighet i kombination med att bli oerhört styrd av omgivningen, så nej, jag sökte vidare i det teoretiska estetikens härliga hav och vid sidan om har jag pysslat på i min egen värld och aldrig låtit mig styras av annat än min egen lust!

Det är alltid viktigt att ifrågasätta sin samtid tillika historien, men att Konstfack på något sätt är ute och snedseglar känns oerhört tydligt just nu, bland annat i och med det där "självmords/psykfallskonstverket" för några veckor sedan... ska bli oerhört spännande att se vad hon verkligen vill med sitt projekt!!! Jag vet ett annat smått "provocerande" projekt som en konststudent önskar iscensätta men som jag inte vill uttala mig om i detta nu och uppriktigt så känns det lika irriterande som en mygga som cirklar kring ditt huvud en sommarnatt när du bara vill sova! Vidare skrev DN idag om konstfacksstudenten som klottrade ner en hel tunnebanevagn samt krossade en ruta... nej, detta var inte vandalism utan studentens examensarbete... !!??? Jag blir inte mindre irriterad när vanliga vandaler kvaddar tunnelbanevagnar, så på vilket sätt skulle detta vara annorlunda i konstens heliga namn... ?

Right... wow... grattis... hotstuff... jag skiter på mig av exaltering... faktiskt!

Ok, det verkar finnas en lust till att skapa provocerande konst... men måste alltså provocerande konst likställas med att agera dum i huvudet??? Jag bara undrar Eller är det så att all konst redan är gjord... det som finns kvar är att agera så idiotiskt och högljutt man någonsin kan för att höras och synas i bruset och för att få lite uppmärksamhet... ?

Sverige är ett litet land och få konstnärer röner någon berömmelse... och det känns som om de etablerade konstnärena provocerar på en något högre nivå får jag en känsla av... och jag blir gärna provocerad - men på ett intelligent och eftertänksamt sätt tack så mycket.

Jag vill lika OGÄRNA betala skatt som går till polisinsatser vid fotbollsmatcher som till dessa konstprojekt... nej, konstfack - tänk om tänk nytt... ni är ute i stillastående survattensgölar med era pretentiösa småjollar just nu...

Konst är till att beröra på alla sätt och alla nivåer och därtill att diskuteras... men det finns faktiskt konst som så gärna vill vara "konst" och helst av allt "provocerande"... men som faktiskt inte är något annat än anala energivampyrer... så är det... det gäller även allt annat här i livet... så varför skulle konsten gå fri... ?

Ok, min symaskin gick sönder... eller... den vägrar sy sicksack och därför kunde jag grotta in mig i det här just nu... jag ber om ursäkt och skrapar med foten... NOT!

Fan konst är ju så otroligt härligt, roligt och förljuvande på alla möjliga sätt... och provocerande konst får en ofta att stanna upp, tänka ett steg längre, att ifrågasätta sin egen person och hela samhället när den är gjord med hjärna och hjärta... men inte den sorten vi sett sippra ut från konstfack på senaste tiden... tyvärr... det är min åsikt, men då har jag alltid varit lite skeptisk till de svenska konstutbildningarna... vi är ett litet land... och det märks så otroligt väl här... och jag kan inte låta bli att undra om en konststudent i exempelvis London eller New York skulle ha behov av att smasha en tunnelbanevagn i konstens höga namn... nej, det känns inte så... men i lilla landet lagom verkar det fungera som provocerande konst! Märkligt!

Jag tycker att Peter Englund gav ett sådant otroligt bra svar på hela den här problematiken i torsdagens DN Kultur "Veckans lantis" när han fick frågan: "Varför har du valt att inte bo i Stockholm?", där han svarade precis vad jag tänkte: "Vilken besynnerlig fråga, den måste man vara stockholmare för att ställa antar jag. Motfråga: Varför bor inte du i Berlin?"