Navelskåderi - kvalitetstid med sig själv...

Lördagkväll klockan är 21.24... jag har precis diskat... på svt är det något slags nostalgiprogram om svt's 50-års jubileum där de samlat gammal lördagsunderhållning som vi nu får ta del av, samtidigt som vi alla förmodligen ojjar oss över vilken stenålder vi faktiskt upplevt för inte allt för många decennier sedan! Min gamla tv-idol Karin Falk sitter där vacker som jag minns henne och försöker gissa vad en gammal man gömmer för sorts föremål... Det är väldigt många minuter mellan klippen och jag måste säga att jag njuter av långsamma klipp numera, snabba klipp är inte speciellt stimulerande för sinnena...

Hjärnan föder hand - textur ger kontext - sinnena fyller livet med lust...

Jag sitter alltså hemma en lördag, diskar och tittar på tv (har inte ens bytit om från t-shirt och mysbyxor idag) och jag njuuuter av det... så obeskrivligt skönt! För snart så sätter snurren igång med jul, nyår, trettonhelg och födelsedagsfest! Sista helgen som jag bara kan softa runt hemma - jag tänker inte missa detta tillfälle...

Igår upptäckte jag en ny kvarterskrog... Jag var på väg hem från jobbet när mobilen ringde:

- "Tjena, du det är jag... har du hunnit hem än... inte... får jag bjuda på ett glas vin då, jag sitter här om hörnet?

Jag vände på klacken... och det blev rött vin och en massa skratt!

Ungefär hälften av grannarna i husen mittemot är hemma/borta... hos de som är hemma lyser adventsstjärnor eller ljusstakar mysigt i fönstren. Ensamma-mannen är inte hemma ikväll - undrar vart han är helgen innan jul...? Kalsong-killen är inte heller hemma (jag kallar honom så eftersom han nästan alltid lagar mat iförd t-shirt och kalsonger!). Det skjuts raketer och fyrverkerier i närheten och det är inte utan att man blir lite nyfiken... och jag blir förväntanssfull... längtansfull och suktar efter nyår - årets mysigaste kväll! Jag brukar fira nyår uppe i jämtland hos Mats och Malin, men i år blir jag hemma i Stockholm...

Mina vita hyacinter har precis slagit ut och det doftar underbart decembrigt här inne, men min vita amaryllis har inte gjort mig den äran ännu men knopparna är vid bristningsgränsen så de kommer inom kort visa mig dess bländande vita skönhet! Amaryllisen agerat helt rätt för att fånga mitt intresse! Jag sitter ju här varje dag... väntar och väntar... och försöker se minsta förändring och kan knappt bärga mig... jag vill se de stora vita blommorna slå ut och förblinda mig... snart... snart...

Nu önskar jag mig... bland annat... snö!